Charlotte Bergström

Tonårstjej. Den vi själva var. Hon som du var kär i. Sminkade tjejer i grupp på stan. Dottern som du har där hemma kanske? Hon, som är din främsta prioritet och kärlek. Men också någon som kanske retar gallfeber på dig och som du oroar dig för.

Jag är legitimerad psykolog och specialist inom klinisk barn- och ungdomspsykologi, och har hjälpt tonåringar och deras föräldrar under en stor del av mitt yrkesliv. Med en bakgrund som civilekonom från Handels var min plan med psykologprogrammet att arbeta med organisationspsykologi och personbedömning inom näringslivet. Men ödet och det faktum att jag hade två små barn hemma förde mig till den lokala barn- och ungdomspsykiatrin som första tjänstgöringsplats. Där och då var det de yngsta barnen som väckte störst intresse, medan tonåringarna på mottagningen och de jag stötte på utanför högstadieskolan i vårt kvarter kändes svåråtkomliga. Att se dem väckte också minnen av mina egna ungdomsår, en period som tidvis var knepig att ta sig igenom.

I takt med att mina barn växte upp blev jag alltmer intresserad av gruppen tonårstjejer och den sociala arena som verkade utgöra navet i min dotters kompiskrets. Det var spännande att få återse den här perioden genom min dotters ögon, och jag fick en mer försonande syn på den försiktighet och tvekan som jag själv kände som tonåring, inför mig själv och andra. I mitt mottagningsrum har jag också upptäckt att tonårstjejer och jag har lätt att nå fram till varandra – och att mitt förhållningssätt kan göra skillnad för många av dem. Deras sociala tillvaro präglas av att ständigt vara beredd, på hugget, rolig och aktiv – som om de stod på scen inför en inbillad publik. Med sociala mediers intåg pågår föreställningen 24 timmar om dygnet, årets alla dagar. De är på tå, uttrycker de själva.

Min inställning är att tonåringen har mycket att vinna på att du som förälder hjälper henne att förstå sig själv, vad hon tycker är viktigt på riktigt och vilka hon vill umgås med. Visst behöver hon även lära sig av egna erfarenheter. Men det sociala klimatet i dag kan vara skoningslöst, inte minst på internet. Genom att uppmuntra henne att stå upp för vad hon behöver och välja en social tillhörighet som passar henne, snarare än en där hon ständigt behöver anpassa sig, medverkar du till att lägga grund för god självkänsla och positiva relationer.

Du behöver inte vara förälder för att ha stor betydelse för tonårstjejens utveckling. Själv hade jag två föräldrar som alltid fanns där, men därtill min danska farmor Sonja som tog mig under sina vingar, lärde mig saker som bara hon visste, och som fick mig att känna mig speciell. Den känslan har givit kraft, även efter hennes bortgång, och följt med mig när jag suttit vid hennes bord, på hennes stol, och skrivit min första bok.