Christoffer Orcander

Under mina år som åklagare har jag mött tusentals människor som befunnit sig oerhört pressade situationer, som misstänkta eller utsatta för brott. Det är omöjligt att inte ta med intryck från arbetet hem. Alla dessa öden finns kvar i tankarna när jag lämnat rättssalen eller kontoret. För mig, som skrivande människa, är det oundvikligt att låta intrycken från mitt yrkesliv sippra ut i fiktiva berättelser, men jag överväger alltid vad jag kan använda och inte. Det är nog likadant för alla oss författare som jobbat inom rättsväsendet. Verklighetsnära berättande är mer kittlande, men det är fortfarande bara påhitt och det påverkar inte förmågan att vara professionell i sin yrkesutövning. Påstår jag. Andra kan ha en annan uppfattning. Utan att ha läst min bok eller veta vad den handlade om påstod Leif GW Persson något annat:

”Det tycker jag är ytterst olämpligt”, muttrade han i TV:s morgonsoffa om den bokskrivande åklagaren, matad med en rad oriktiga påståenden hämtade direkt från kvällspressen.

Ursprungligen var tanken att min debutroman skulle belysa bedrägeri och svek, men den blev istället epicentrum för en hänsynslös mediastorm under våren 2022. Faktarutor i kvällspressen spred ogrundade påståenden och målade upp mig som en argsint hämnare mitt i en pågående rättslig process. Något som fick mitt förlag att plötsligt stoppa utgivningen.

Drevet ledde också till att jag blev enskilt åtalad – för tredje gången – av samma person som var misstänkt i en utredning jag arbetat med flera år tidigare. Han menade att jag gjort mig skyldig till grovt tjänstefel genom att skriva min roman. Inget av de enskilda åtalen mot mig har lett till någon fällande dom i domstol. Jag har aldrig varit orolig för att det skulle göra det heller. På vägen tappade jag förtroendet för mitt förlag. Jag beslöt att ta tillbaka rättigheterna till romanen och gå vidare på annat håll.

Så till boken som alldeles ofrivilligt hamnade mitt i mediakarusellen. Hjärtat i romanen ligger i utforskandet av mänskliga begär och falska fasader, inte bara genom lagbrott utan också genom självbedrägeri och de vilseledande självbilder som presenteras via sociala medier. Genom tio huvudkaraktärer runt en brottsutredning vävs en intrikat väv av bedrägeri, som sträcker sig hela vägen från det vardagliga till det mörka och skrämmande.

Detta "falska" kriminaldrama utmanar genren genom att vägra fokusera på den klassiska "whodunit"-intrigen. Istället lyfter jag fram de mänskliga berättelserna och dramat som leder fram till brotten. Döden lurar som alltid runt hörnet, men mitt fokus förblir på de komplexa mänskliga narrativen.

Denna bok är mer än bara en avbruten debut; den är symbolen för en beslutsam författare som låter sitt skrivande överleva stormen av missförstånd och sensationslystnad. Den är min resa genom labyrinten av rätt och fel, där jag vägrar låta mig nedslås av kvällspressens påståenden och väljer i stället att försöka kasta ljus över de verkliga mysterierna i den mänskliga naturen.