Daniel Alfredson

Mitt namn är Daniel Alfredson och jag fyller 66 år, i år. En ålderstigen debutant onekligen. Däremot har jag hela mitt vuxna liv jobbat med att berätta historier. Som regissör och manusförfattare har jag allt som oftast haft förmånen att i mitt arbete utgå från utmärkta litterära texter. Det har handlat om Sjövall/Wahlöö, Kerstin Ekman, Stieg Larsson och Håkan Nesser, bland andra. Orsaken till att dessa berättelser tagit steget från bok till en film eller teveserie, har varit att de just är goda historier. Jag har ofta sett mig själv som den som sitter vid lägerelden och lyssnar på en saga som jag sedan återberättar vid ett senare tillfälle. Kanske lägger jag då till något som gör det hela ännu mer gripande eller spännande. Ibland har jag förvaltat ett skeende på ett annat sätt än i förlagan, förstås med avsikten att publiken ska sitta kvar ända till slutet.

Lusten att berätta med bilder, ljud och musik har med andra ord varit i fokus för min del. Det har på alla sätt varit en lustfylld resa. Inte minst den förmån det har varit att få arbeta med så många duktiga skådespelare och engagerade filmarbetare. På senare år har jag däremot insett att det finns så många historier som kanske bäst låter sig upplevas som skriven text. Som helst borde slippa att filmatiseras. I en film förs handlingen fram av vad vi ser och vad folk säger och gör. I en roman finns ett par dimensioner till: Vad karaktärerna tänker och känner. I stället för att filmen rullar där framme på duken, spelas den upp i läsarens huvud och på köpet får man bygga sina egna världar och fantasier, som förstås blir helt unika.

Jag har vid ett flertal tillfällen tackat nej till erbjudande om att skriva manus, eller regissera ett drama baserat på en bok, då efter att jag läst, fått acceptera att jag omöjligen kan göra romanen och texten rättvisa. Det har ibland upplevts som ett misslyckande. Men orsaken har förstås varit att bokens kvalitéer, det som gör romanen unik och speciell nog gör sig bäst i den form den är. Jag skulle antagligen med mitt filmande göra historien en otjänst. I dessa fall har det skrivna ordet varit det bästa. Det finns många sätt att underhålla en publik, och det är förstås alldeles fantastiskt!