Det känns fortfarande overkligt att jag ska ge ut en bok. Precis som när jag berättade för folk att jag skulle bli läkare, var det ingen som trodde att jag skulle klara av att förverkliga idén om den här boken, framför allt inte att jag skulle klara av att skriva färdigt den.
Förutom adhd har jag dyslexi, tvångssyndrom och generaliserat ångestsyndrom. Mitt liv har inte varit enkelt och jag har alltid behövt kämpa mycket hårdare än många andra. Strax innan jag berättade för pappa att jag skulle bli läkare hade jag precis misslyckats med min sjätte uppkörning och provledaren från Vägverket hade gett mig rådet att aldrig mer sätta min fot i en bil. Numera arbetar jag som transplantationskirurg på Karolinska Universitetssjukhuset. Jag är ursprungligen från Lund, men flyttade till Stockholm som tonåring. Jag är blandbarn, halvpersisk och halvsvensk, men identifierar mig allra mest som adhd-barn.
Jag började skriva när jag blev sjuk i cancer bara två veckor efter att min dotter Signe föddes. Jag fick idén att lämna efter mig en manual, ärftligheten för adhd är ju ganska stor, och jag ville inte att hon skulle behöva gå igenom samma som jag har gjort. Men i takt med att jag blev lite mindre melodramatisk, och det blev tydligare att jag skulle överleva, ändrade jag fokus till att det skulle bli en bok för alla med adhd. Jag har gått igenom i princip all litteratur som finns på ämnet, inklusive den psykologer använder sig av, vetenskapliga artiklar, podcasts med mera. Det har jag fört över i en kompakt form anpassad för adhd-hjärnan.
Adhd har kallats för många saker innan det kallades för just adhd, bland annat minimal brain damage och clumsy child syndrome. I Sverige kallade man det en gång i tiden för damp. Jag tyckte att ordet doktor och damp rimmade väl och det lät lättsamt och kul precis som boken är, och därför blev det en passande titel.
Boken är skriven för alla bröder och systrar med adhd och jag hoppas att den kommer att hjälpa många att få ett bättre liv.