David Felhendler

Min pappa var läkare och hade sina sista patienter tio dagar innan han dog 84 år gammal och han var på sin sista konferens två år före sin bortgång. Han var ett lysande exempel på livslångt lärande. Tillsammans med min mamma, nu 92 år gammal och fortfarande nyfiken på livet, så är de ett par av mina största förebilder.

Som bekant så faller ju ofta äpplet inte långt ifrån päronträdet, så att jag hamnade inom vården är föga förvånande. Först som vårdbiträde och undersköterska, sedan vidare till massör och slutligen sjukgymnast.

Jag har sedan barnsben varit vetgirig och velat förstå hur saker fungerar. Min passion för att lära mig mer och dela kunskapen med andra har alltid funnits med mig och jag har hållit ett otal kurser, workshops och föreläsningar. Jag har länge tänkt på att skriva en bok och efter att ha jobbat som sjukgymnast i 30 år så vill jag nu lämna något efter mig till nästa generation så att de inte behöver uppfinna hjulet igen.

Jag blev tidigt intresserad av nervsystemet under min sjukgymnastutbildning. Detta intresse fördjupades, vilket gradvis blev den röda tråd jag hade känt saknades efter min grundläggande utbildning. Det gav mig en bättre förståelse för hur många till synes olika symptom kunde ha en gemensam orsak och erbjöd en karta att följa för diagnos och behandling.

En av mina vägledande principer är att göra allt så enkelt och rationellt som möjligt. För att parafrasera Antoine de Saint Exupéry: »Perfektion är inte när du inte kan lägga till något mer, utan när du inte kan ta bort något mer«. Innan du tar dig an någon uppgift, försök alltid förstå varför du vill göra den innan du överväger hur du ska göra den. Förenkling leder ofta till större klarhet och gör genomförandet enklare, eftersom det blir tydligt vilka steg som ska tas härnäst.