David Klint

Så länge jag kan minnas har jag varit intresserad av kartor, länder och äventyr.

Tidiga förebilder var Achilles Wiggen, fiktiv stridspilot och kapten i det svenska flygvapnet, samt äventyrare som James Cook och David Livingstone. Jag drömde, liksom dem, om att ge mig ut i det okända och utforska universum och världen medan det fanns oupptäckta platser kvar.

Min största och starkaste dröm var att bli stridspilot och flyga specialuppdrag över Sydkinesiska havet, för att sedan på natten landa på ett hangarfartyg i storm. Varför just över Sydkinesiska havet vet jag inte, men det lät exotiskt, spännande och annorlunda. Att det var på natten och i storm kändes också självklart, eftersom det verkade vara det farligaste och svåraste man kunde göra.

Drömmen om att flyga stridsflygplan har inte blivit verklighet än, men min dröm att bestiga världens högsta berg, Mount Everest, blev det. I gryningen den 15 maj 2022 nådde jag toppen. Det var en kall, stilla och stjärnklar natt. En röd blodmåne och en miljon stjärnor lyste på oss klättrare. Jetvindarna, som annars alltid brukar vråla i dödszonen över 8000 meter, hade för en gångs skull tagit ledigt.

Efter en fantastisk och nästan ensam upplevelse på Mount Everests topp, där jag fick se solen gå upp, begav jag mig ner från berget så snabbt jag kunde. Expeditionen hade varit en stor upplevelse, men nu ville jag hem till min familj och mina barn. »Pappa, kom hem nu«, hade de skrivit i ett meddelande jag fått på min satellitmottagare.

Väl hemma från Nepal och Mount Everest kändes allt i vardagen fantastiskt. Att få följa min yngste son till skolan igen och att köra runt mina tvillingar på alla deras träningar var allt jag ville. Jag återupplevde glädjen i en nybryggd svart kopp kaffe och att vara hemma när mina barn kom från skolan. Samtidigt fortsatte jag drömma om nya äventyr och höga berg. Snart gav jag mig iväg till Nordamerikas högsta berg Denali i Alaska, Kilimanjaro i Afrika och det branta berget Matterhorn i Schweiz.

Ena sonens skola önskade att jag skulle komma dit och berätta om mitt äventyr på Mount Everest. Det gjorde jag och såg då hur spännande barnen och jag själv tyckte det var att dela berättelsen. De ville hålla i min isyxa och se 8 000-meters- skorna och dundräkten. De ställde tusen frågor. Kort efter det började jag skriva på min bok så att fler skulle kunna få läsa och veta hur det faktiskt går till att bestiga världens högsta berg.

Jag hoppas att jag med mitt skrivande kan inspirera barn och föräldrar till att våga drömma mycket och stort, och att ge sig ut på äventyr för att uppleva och utforska världen.