Jag älskar kebab. Jag gör verkligen det. Rulle, tallrik, sallad,
baguette, i pitabröd, på pizzan. Under flera år var jag nästan
besatt av att äta all kebab i Sverige, och jag måste säga att jag
gjorde ett ganska bra jobb. Så pass att min familj till slut sa
ifrån eftersom varje utflykt och semestertur styrdes av att jag hade hört talas om någon pizzeria i Målilla eller Hjo
som grillade lammshawarma eller som påstod sig ha en
unik sås.
För några år sedan bestämde jag mig för att jag skulle lära
mig att göra min egen kebab. Det kändes som ett helt naturligt steg, som att vilja lära sig spela fiol efter att ha lyssnat
på P2 ett halvt liv. Jag ville helt enkelt fördjupa mitt intresse
– om jag lärde mig grunderna i hantverket skulle jag kunna
njuta av kebab på en högre nivå. Jag antar att det också ligger
för mig att ”göra det själv”. Det har nog något med mitt liv utanför storstäderna att göra, om man vill ha något så får man
ordna det själv, vare sig det är en poesiklubb, ett punkhus
eller kolgrillad döner. Utbudet är inte automatiskt lika stort i
Kalmar som i Stockholm, men kreativiteten och drivkraften
kan bli desto kraftigare.
Att njuta av kött och bröd verkar vara något nästan
allmänmänskligt, det är uråldrigt och finns i världens alla
kulturer: bao buns, tacos, varmkorv i bröd, hamburgare,
injera, kalakukko, banh mi, flæskestegssandwich – och så
vidare i all evighet. En måltid där kött och några få tillbehör
har klämts in i ett bröd och äts med händerna, den har något
djuriskt över sig, det är något som tilltalar urmänniskan i mig
(och dig också, eller hur?). Händerna blir kladdiga och safter från stekt lök och kött rinner längs mungiporna, och alltihop
äts i fem tuggor på stående fot.
Jag hoppas att den här boken kan förmedla hur jag gillar
att laga min favoritmat, både på sätt som jag har lärt mig av
andra och hittat på själv. Jag visar hur du lyckas med kebab
hemma oavsett om du bara har en stekpanna eller går all-in
med en riktig hemmabyggd kebabgrill. Jag tror att alla kan
grilla och laga god mat om man bara vågar prova, och kebab
är inget undantag: perfekt grillat kött, tunt skuret, distinkt
kryddat och inrullat i ett nybakat bröd, jag tror inte man kan
nå högre.
Jag heter Edvin Bredefeldt, jag är cirka 40 år gammal och
jobbar som skådespelare, kock och kebabgrillare. Jag driver
sedan 2022 Kebabservice, vi serverar nygrillad döner från en
hemmabyggd, ambulerande kolgrill. Det här är min första
kokbok.