»Vi kanske bara borde skriva något tillsammans?« sa Cornelia
högt utan att tänka. Det var vinter, och vi låg nyförälskat
omslingrade i vår hyresetta i Vasastan. Under sommaren som
gått hade vi båda skrivit på varsitt bokmanus, och som väntat
hade vi båda därefter blivit refuserade. Våra sätt att skriva
var, precis som våra personligheter, varandras motsatser.
Den ena utsvävande och känslostyrd, den andra pragmatisk
och kortfattad. Ingen av oss hade tidigare snuddat vid tanken
på att skriva i deckargenren, men vi hade just sträckkollat alla
säsonger av tv-serien Bron och våra hjärnor var fullmatade
med ond, bråd död.
Sådär blåögt och lite högtravande konstaterade vi att
vi naturligtvis skulle göra saker annorlunda än i de kriminalserier och böcker vi själva plöjt.
»Inga manliga poliser som specialtränats i något förband
i öknen och kan döda beväpnade skurkar med sina bara
händer!«
Självklart inte.
»Och någon måste vara lesbisk!«
Absolut. Men den största, och viktigaste, frågan kvarstod – vad skulle boken handla om egentligen? Efter en rad riktigt
usla idéer sa Elsa, nästan uppgivet:
»Vi tar bara det värsta, vidrigaste – ja äckligaste vi kan
tänka oss?«
Sagt och gjort. Arbetet med Rovdrift var igång.
Innan det där första utkastet var klart dröjde det dock
fyra år, två barn, en flytt och en hund. Den här boken har
på sätt och vis varit vår parterapi. Ett projekt att försjunka i tillsammans, som fått sätta samtal om förskoletider, vab-dagar och den eviga diskussionen om vilken mängd skärmtid
som är rimlig för en tvååring på paus. Vi kom ännu närmare
varandra och vi har delat pirret, spänningen, stressen och
prestationsångesten jämnt. När den ena tappat motivationen
har den andra dragit framåt och så har vi bytts av. Vi har rätt
och slätt skrivit hälften var.
Det är med skräckblandad förtjusning vi nu släpper
kriminalkommissarie Maggan Kipowski, reportern Vera
Bonde, lokalvårdaren Marko Pekkala och 2033 års vice statsminister Doris Rapp ut i världen. Fyra karaktärer som alla
kämpar mot klockan medan ett mordfall som får hela Sverige
att stanna upp ständigt tycks ta nya vändningar.