Emelie Ljungberg

Vintern 1999 åkte jag till Sankt Petersburg för att intervjua representanter för Soldatmödrarna. Där träffade jag kvinnor som riskerade sina liv för att få hem unga soldater från Tjetjenien. Det var en annan form av aktivism. I början av 2000-talet, efter en rad sociala och politiska händelser världen över, ägde både Linköpingsockupationen, Göteborgskravallerna och kravallerna kring Ungdomshuset på Jagtvej i Köpenhamn rum. Jag började då fundera på var gränsen egentligen går mellan aktivism och något annat.

I slutet av sommaren 2018, när en intensiv värmebölja drabbade Europa, satte sig den femtonåriga Greta Thunberg utanför Sveriges riksdag för att protestera mot politikernas bristande prioritering av klimatfrågan. Då började jag fundera: Går det att skildra aktivism i en bok för unga – inte för att moralisera, utan för att visa hur handling kan vara ett motgift mot förtvivlan och uppgivenhet? Efter flera omarbetningar blev det till slut en roman för slukaråldern, Sommaren när allt brann. Aktivism är fortfarande en del av berättelsen, men framför allt handlar den om den där sårbara gränsen till vuxenlivet och hur de val vi gör hjälper oss att förstå vilka vi är.