Sommaren den här texten kom till var förfärlig. Liksom fet
i luften och oerhört lång. Ett uppbrott hade slungat mig ner i
en existentiell kris och jag gick omkring och kände mig övergiven. Bodde i mormors lägenhet, passade katten. Jobbade skitjobbet. Badade badkar. Drack öl och sökte tröst hos mina
vänner. De mådde händelsevis också apa. Det var synd om
oss alla, ett gäng hålögda 26-åringar som gled runt likt bleka
maneter genom Stockholms innerstad och Hässelby.
Terapeuten jag blev satt i kontakt med via vårdcentralen
arbetade utifrån premissen att man kunde behandla alla
sorters känslor. Men jag var inte i behov av kbt – jag hade
hjärtesorg och helt vanlig kvaddad kärlek är inget terapin
behöver ta sig an. Det är tufft att inse. I såna här fall är det
bättre att vända sig till konsten och omformulera: det man
söker är tröst, inte lösning.
Så jag bad till Gud, skrev och skrev och gick långa promenader. Det kändes ibland som att lite av sorgen rann ut ur
händerna, genom tangentbordet. Jag som är så van vid att
planera allt hela tiden. Nu verkade framtiden oviss. Vad fan
är »dag för dag«. Vad fan är »tiden läker alla sår«.
Tiden fick läka såren. Det gick alldeles för långsamt, men
det gick. Och terapeuten gav faktiskt några bra råd, men jag
slutade gå dit ändå. 250 spänn för att någon ska berätta för
en att man måste lära sig sätta gränser? Det är precis vad den
värsta personen man känner får höra även från sin terapeut!
Jag kan inte vara säker på att jag blir bättre av det där. Dagboken hjälpte mer.
Jag heter Ester. Jag är poet och lärarstudent. Jag har en quarter-life crisis. Jag är en vanlig människa, för jag känner
saker som människor känt i alla tider och misstänker ändå att
just jag känner starkast. Dessutom är jag kvinna. Det är inte
min viktigaste egenskap, men det är sällan helt irrelevant för
hur mitt liv utspelar sig.
Schlager om sommaren är en svit om individualism, kärlek,
män och kvinnor, ågren och att lägga band på sig (eller inte).
Jag skriver ofta om mig själv, men läs det som skönlitteratur
så slipper vi obehagligheter.