Fatima Klanco Al Mulki

Med 57 årsringar inpräglade i min själs stam har jag avverkat en lång och slingrande väg. De första åren av mitt liv var djupt rotade i Bosniens rika men tumultfyllda jord. Jag ägnade mig åt studier i världslitteratur och biblioteksvetenskap vid universitetet i Sarajevo. När jag bara hade min sista uppsats kvar att lämna in innan examen, bröt kriget oväntat ut och jag blev tvungen att fly mitt hemland i all hast. Min examen fick vänta. Det dröjde fem år – tills kriget hade slutat – innan jag kunde slutföra mina studier.

Jag heter Fatima Klanco Al Mulki och är utbildad bibliotekarie vid universitetet i Sarajevo. Bosnienkriget tvingade mig från mitt hem och fick mig att söka skydd i Sverige. Nästan trettio år senare känner jag fortfarande av såren från våldsamheterna. Livets vedermödor har format mig likt årsringar på ett träd, och varje ring berättar en historia om överlevnad och transformation. Mina minnen är en del av mig, outplånliga och ständigt närvarande. Sedan mina rötter drogs upp har jag strävat efter att finna ny mark att kalla hem. Denna sökande resa har även inneburit att jag har förgrenat mig genom att välkomna fyra barn in i mitt liv, var och en som en unik förlängning av mig själv.

Böckernas värld och skrivkonstens mysterium har varit mitt livslånga sällskap, en passion som flammade upp långt innan skolan introducerade mig för ett mer strukturerat lärande. Trots min brinnande kärlek till ord har jag sällan gett orden en röst. I skönlitteraturen hoppas jag äntligen ha hittat fram till den rösten, och funnit ett verktyg för att förmedla min berättelse.

Att gestalta Mina och hennes resa krävde att jag först tog mig an en inre odyssé. Jag behövde över två decennier för att låta mitt förflutna och mitt folks berättelser mogna inom mig. Det är kriget som har gjort mig till författare. Jag ställdes inför utmaningen att utforska krigets rötter, de faror som finns när språket hamnar i orätta händer och den chockerande verkligheten när snälla grannar plötsligt kan bli grymma fiender.

Med startpunkt i Minas resa vill jag kasta ljus på den bredd av erfarenheter som kvinnor bär på – de vars väg till Sverige inte varit en jakt på lycka, utan en flykt från krigets och förtryckets skuggor. I min strävan att föra fram Minas berättelse hoppas jag väcka en djupare insikt och empati bland oss som redan kallar detta land för hem.