Håkan Andersson och Peter Jacobson

”Var är farmors smycken?” Det var frågan som ledde till att två kusiner började skriva en deckare tillsammans. När kontakten mellan oss minst sagt varit lågfrekvent under ett antal år, började det hela med ett meddelande på Instagram, mitt under pandemin. Dialogen slutade med ett klargörande: ”Farmors smycken är inte sålda eller borttappade. De finns inlåsta i säkert förvar.” Efter en fortsatt växling av meddelanden för att reda ut ett rykte kring farmors glimmer väcktes tanken: Vi kanske skulle skriva något ihop? Det var en sådan där chansning som i de flesta fall alltid bara faller till marken och slutar i intet. Nu, fyra år senare, kommer vår bok äntligen ut på bokhandelns diskar.

Efter den här inledningen skulle man kunna tro att vår bok tar avstamp i försvunna smycken. Men nej, det blev en kriminalroman där vi får följa Jennifer som arbetar i grova brottsgruppen vid Uppsalapolisen. Att det blev just en kriminalroman är ingen slump, eftersom Peter i tjugofem år jobbat som polis i Uppsala i en rad olika befattningar. Under den tiden var han involverad i flera komplicerade och omtalade brottsutredningar. Bland annat tjänstgjorde han som vakthavande befäl när det så kallade Knutbydramat inleddes. Då ansvarade han för att alla initiala utredningsåtgärder vidtogs så snart som möjligt. Gärningspersonen stoppades i en av hans beordrade vägspärrar, men hon dokumenterades inte av poliserna vid spärren, då de sannolikt inte förväntade sig en späd kvinna med ljus röst som den skyldiga. Hon kunde därför åka vidare med mordvapnet under passagerarsätet bredvid sig …

Idag har Peter en chefsbefattning på ett ungdomshem inom Statens institutionsstyrelse och Håkan jobbar som kommunikationschef. Håkan har tidigare arbetat i olika roller där skrivandet varit centralt, bland annat som journalist, informatör och presschef. Att skriva böcker är dock annorlunda och kan jämföras med att springa maraton, vilket är en av Håkans favoritsysselsättningar. Det är på sista milen som det gäller att orka.

Vi har båda alltid fascinerats av kriminalromaner och det intresset har gjort att vi på varsitt håll skrivit på olika manus med målet att förverkliga våra drömmar om att bli utgivna. Det vi upptäckte under den här resans gång var hur kul det är att jobba tillsammans på ett gemensamt manus och korsbefrukta det med våra vitt skilda erfarenheter.

Vårt mål med berättelsen är att roa och underhålla. Finns det något i boken som ger upphov till reflektion över samtiden så är det en ren bonus. Att skrivandet gett mersmak är det ingen tvekan om. Redan tidigt väcktes tanken på en uppföljare. Blir det något om farmors smycken? Man vet aldrig. För hur är det nu, ligger de verkligen i kassaskåpet som en av oss påstår?