När jag hade utbildat mig till kemist ville jag forska. Efter ett
tag blev jag doktorand i en forskargrupp som fokuserade på
halvledare. Halvledare är material som inte leder ström lika
bra som metaller, men heller inte lika dåligt som plast. Det
gör att man enkelt kan kontrollera strömmen genom dem.
Halvledare är enormt viktiga i dagens samhälle och sedan
1950-talet lever vi i halvledaråldern. Jag kan inte säga att jag
drabbades av en omedelbar kärlek till just halvledarna. I stället
var det de kemiska reaktionerna som jag tyckte var mest
spännande. Det var först flera år senare när jag etablerat min
egen forskargrupp, undervisade kemistudenter, och började
hålla populärvetenskapliga föredrag, som jag på allvar insåg
hur fantastiska halvledare är.
Väldigt mycket av det du har gjort i dag har du kunnat göra
tack vare halvledare. Allt runt oss som drivs av elektricitet,
datorn, mobiltelefonen, kylskåpet, mikrovågsugnen, tvättmaskinen, bilen, cykellampan, träningsklockan, innehåller
chip. Chipen är helt fantastiska konstruktioner där halvledare har använts för att skapa olika elektriska komponenter
som sitter sammanlänkade och bildar själva grunden för
elektroniken.
Under pandemin uppstod en stark efterfrågan på olika
elektroniska produkter och man började tala om en brist på
halvledare. Men det var inte brist på själva halvledarna, utan
på chipen. Det är nämligen väldigt komplicerat att göra ett
chip och det finns väldigt få ställen i världen där de kan göras.
Hur blev det så här, att något vi är så beroende av inte kan
tillverkas på mer än ett par platser i världen?
Jag vill ta med er på en resa till atomernas värld och förklara hur de skapar material som blir halvbra på att leda ström.
Hur man sedan kan kontrollera atomerna så otroligt bra att
man kan skapa ett chip, stort som ett frimärke, innehållande
många gånger fler strömbrytare än det finns människor på
jorden. Min förhoppning är såklart att fler ska inse hur
viktiga halvledarna är, men också hur viktigt kemi är för att
vi ska kunna göra chip.