Joanna Górecka

För några år sen läste jag att Karlshamns kommun förvarade döda katter i en frysbox i en lada. De hade legat där bortglömda i tio år, kringströdda, lemlästade. Jag kollade flashback, det verkade plötsligt som om hela landet kryllade av folk som levde sida vid sida med sina döda husdjur i köket.

Så börjar min debutroman, ungdomsboken Nudes, med en död katt som läggs i frysen.

I romanens centrum står sjuttonåriga Ester, hon som har en katt i frysen. Ester är väldigt stel. Hon är en fluga utan vägg, en gammal stammare som mest kommunicerar med omgivningen genom att hänga läpp, åtskruvad i växtpressen. Ändå längtar hon in i livet, vuxenheten, men vet inte hur hon ska ta språnget. När den karismatiske läraren Ivar Lind börjar vikariera på hennes skola bestämmer hon sig för att bli hans älskarinna, det finns inget annat att göra i hennes kranskommun där sjön är full av cyklar, p-piller och 250 kolonier av E.coli.

Såhär är det: Jag är uppväxt med två tungor i munnen. Det blir förstås trångt i käften, men vad gör man. Tvåspråkigheten är en blessing and a curse som det heter. När jag var barn var det en tydlig uppdelning: Ett språk hemma, i det privata, och ett språk ”bland folk”, polska hemma, svenska ute. En kanslitunga och en tunga för internutredningar.

Skrivandet blev ett sätt att hålla ordning på alla tungor, hela medusahuvudet. Jag skrev på nätterna, på mobilen, på krogtoaletter. Sen på jobbet också, för jag blev journalist. Men det är det osagda, allt som utspelar sig mellan ord och språk, som alltid har varit min kink.

Hos Natur & Kultur är jag förutom Nudes snart aktuell med Öst, en bok om ursprung, DNA-spiraler och alla tungor.