Johan-Mathias Sommarström

Att vara korrespondent som ofrivilligt blivit inriktad på krig och konflikter är att ständigt leva med människors värsta mardrömmar. Att dagligen möta dem som tvingas uppleva och gå igenom mänsklighetens baksida. Människor som förlorat sina barn, andra familjemedlemmar och sina bästa vänner. Som har förlorat hem, arbete och framtidsutsikter. Många har förlorat hoppet. Förlorat allt.

Att i korta nyhetstexter försöka beskriva vad dessa krigets tysta offer genomlever är inte rättvist, eller ger åtminstone aldrig den fullständiga bilden. Det finns så mycket mer att berätta, om det som händer utanför hårdragna nyhetstexter och korta ljudillustrationer. Hur människor tänker på djupet, vad de fruktar mer än döden. Deras relationer och kamp för vardagen. Vilka drömmar som ändå finns kvar när nästan allt hopp släckts. Hur det är att i verkligheten uppleva scener av död och smärta som de flesta av oss har lyxen att kunna stänga av om de blir för påträngande.

Jag har själv upplevt bomber och prickskyttar, känt stridsvagnarnas vibrerande i marken. Jag har sett människor dö framför mina ögon, sett den bottenlösa förtvivlan och försökt trösta de som blivit kvar. Jag har rapporterat från krig i Syrien, Irak, Jemen, Gaza, Libanon och Ukraina med mera och alltid sörjt de historier som aldrig blir berättade, människor som inte blir hörda.

Därför ville jag låta Amin i Gaza och Noa i Israel ta oss med till sin verklighet, sin vardag. Vi får stå vid deras sida när de tvingas gå igenom det som ingen av dem trodde skulle kunna hända, inte i den här omfattningen. Noa som överlever massakern på Novafestivalen i södra Israel 7 oktober 2023 och Amin som tillsammans med sin familj kämpar för sitt liv under Israels intensiva bombningar av Gaza.

Det var där vi mötte mörkret baseras på verkliga händelser, huvudpersonerna finns på riktigt men har förutom fingerade namn även fått karaktärsdrag och upplevelser som jag som författare tagit mig friheten att tillskriva dem.

Jag ville inte skriva en faktatext som endast tilltalar redan insatta i ämnet, jag vänder mig med boken till alla som vill veta mer om hur det är att leva i vår tids kanske våldsammaste krig och genomleva ett brutalt terrordåd. Den är skriven som en roman för att jag fritt ska kunna beskriva tankar, händelser och känslor.