Johanna Larsson

Jag har sett min död.

Min död är en dikt som inte behöver översättas. Allt är fullbordat där.

Jag vet vilka ord som ska ingå i dikten men inte själva ordningen. Lingvisterna har gett mig orden. De har så vackra listor. Deras Swadesh-listor används för att fastställa släktskap mellan språk och utgörs av lingvistiska fossiler, ord som aldrig slutat angå oss och som därför har låg grad av språkligt sönderfall. Ljuden och betydelsen består över tid och mellan språk. Det är ord som barn, natt, hand, måne, orm. Jag tycker om hur de avgränsar det mänskliga. Jag tror det är det, tanken på ett gemensamt språk under språken, som skär genom förbistringen och avslöjar oss, det är skrivandets magnetiska nord.

Att skriva en dikt som inte behöver översättas är en bedrövlig idé. Det är ett uppdrag dömt att misslyckas.

Min första diktsamling Bokstavstro är fritt baserad på missionären John Allen Chaus uppmärksammade resa till North Sentinel Island 2018, där han efter endast ett par försök till kontakt med det isolerade folket mötte sin död på stranden, ihjälskjuten med pil och båge. Johns spektakulära öde gav en särskild genklang i mig då jag har min bakgrund inom frikyrkan och som sextonåring reste på min första och enda missionsresa i utlandet. Med utgångspunkt i John har jag velat undersöka missionerandets teologiska och språkfilosofiska anspråk. Inte dess specifikt kristna aspekter utan mer allmänmänskliga bekymmer kring oöversättbarhet och kärleken till nästan, om gränserna för vad som går att dela och hur vi ska hantera avståndet till den andre. Genom dikten rör jag mig från Mesopotamiens åkrar till Reddits forum, från kilskrift till Google Earth och från Gilgamesh till dagens stigande hav.

Historiskt sett kan missionär översättas med översättare. I den så kallade yttre missionen, mission utanför den egna kulturens gränser, inleds alltid missionsarbetet med språkliga studier. Det glada budskapet behöver omformuleras men utan att förlora sin sälta. Att vara missionär är att ägna dagarna åt formuleringskonsten med själarnas eviga väl som insats. Språk som anspråk. Ingenting får bli fel men blir det ändå, och missförstånden fortplantar sig genom frälsningsberättelsen. Författare kan inte översättas med missionär men vi delar ett släktskap i utåtrörelsen. Pingstens ande har antänt oss båda.