Jonas Wallin

När något fångar min uppmärksamhet vill jag gärna veta allt, helst in i minsta detalj. Ett tidigt exempel är när jag som tolvåring med ett nyvaknat intresse för Gustav III stegade in på Barn- och ungdomsbiblioteket i Västerås och försynt frågade efter Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. I den skulle det nämligen finnas specifika och personliga förstahandsuppgifter om den historiske kungen. Personalen slussade gossen med den för åldern udda önskningen vidare till Västerås stadsbibliotek där den förstående och karismatiske länsbibliotekarien Jan Nilsson såg till att böckerna raskt plockades fram. Detta ledde mig vidare in i en värld av spännande dagböcker, intressanta memoarer, biografier och kulturhistoriska tidsskildringar, alla fyllda av konkreta uppgifter kring det gustavianska 1700-talet. En tid senare när mitt intresse krävde fördjupad insyn i vad Gustav III egentligen åt till vardags – vem vill inte veta det? – kunde jag häpnadsväckande nog få flera volymer av Hovförtäringsräkenskaper (halvmeter tjocka luntor i original) skickade från Slottsarkivet på Stockholms slott via Riksarkivet till ett låst utrymme i stadsbibliotekets lokaler. Där kunde jag sedan noggrant studera dem på skolans håltimmar och fick på den vägen veta hur mycket smultron och grädde som åtgick vid kungens frukostservering, till exempel vid den frukost som serverades i trädgården intill Ekolsunds slott söndagen den 5 juli 1773. Eller hur många skålpund risgryn som behövdes för tillredningen av julaftonsgröten 1791, den gröt som kokades i köksbyggnaden bredvid kungens paviljong på Haga. Min hunger efter vardagsnära detaljer skänker mig den där extra dimensionen av känslan för, och försök till förståelsen av, en historisk berättelse. Jag har under decennier haft förmånen att få bo och verka i flera historietyngda miljöer. Numera i en synnerligen levande men samtidigt mycket historisk kontext som residens- och hushållsansvarig på Haga slott. Det är en plats som både inbjuder och ger möjlighet till upptäcktsresor i det förflutna.

En upptäcktsresa som jag berättar om i min kommande bok kretsar kring en hög med gamla sparade recept och kvinnan bakom dem. Mitt ständiga driv av att få veta mer – och gärna lite till – har resulterat i att ett bortglömt liv som tog sin början för mer än tvåhundra år sedan på nytt kan lyftas fram ur historiens djupa källa och samtidigt få representera många likartade och bortglömda levnadsöden. Med fokus på både helhet och detaljer i skön förening, just precis så som historia i mitt tycke avnjuts allra bäst.