Klara Bjelkenäs

Böcker har alltid varit mitt tryggaste rum. När jag var barn, en pluggis i en »konstig« kulturfamilj på landet, var böckerna en av få platser där jag kände mig självklar. Jag tackar alla gudar att mina föräldrar såg till att jag blev en läsare, att de gav mig böckerna. I min familj var boken ett heligt objekt, fast också det vardagligaste som fanns, ett bruksföremål. Det gick helt enkelt inte att komma undan den.

Jag är och har alltid varit en kicksökare när det kommer till läsning – mer än något annat vill jag bli uppslukad, försvinna någonstans mellan bokens sidor. Kicken i att tid och rum upplöses. Min mamma var bibliotekarie, och när jag var barn var hon min personliga boklangare. Det var en oerhörd lyx och min barndom var full av uppslukande läsupplevelser: Narnia-böckerna, Ronja Rövardotter, Det blåser på månen, Harry Potter, Lilla huset på prärien.

I vuxen ålder var det inte så konstigt att jag hamnade i förlagsbranschen, som redaktör för barn- och ungdomsböcker. Det har varit en ynnest att få jobba med böcker för barn. Astrid Lindgren sa att det är läsare som skapar mirakel, och så känns det, det vet alla som sett ett barn gå upp helt i en bok (eller som själv varit det barnet). Det är tacksamma läsare, men också kritiska. Det är läsare som ständigt underskattas och klappas på huvudet, men som har rätt till konstupplevelser och till kultur som tar dem på allvar, på samma sätt som vuxna.

Vi beklagar oss över hur lite barn läser, att läsförmågan sjunker. Även om det såklart inte är hela lösningen på problemet, är väl de flesta överens om att bra böcker föder läsare.

Eller – för att det ska kunna bli läsare av barn måste det finnas böcker som de vill läsa. Bra böcker, som bara inte går att lägga ner, och som vi vuxna boklangare kan sätta i händerna på dem. Under mina år på barnboksförlag vred och vände jag, tillsammans med förlagskollegor, författare och illustratörer, på frågan om hur man skapar de där böckerna som gör barn till läsare, de där litteraturupplevelserna som gör att man som människa känner sig självklar.

Åren av grupparbetande kring vad som är en bra barnbok, och framför allt hur i hela världen man GÖÖÖR för att skriva den, har nu resulterat i en bok. Jag och författaren Sara Ohlsson vrider och vänder på den där frågan lite till, och illustratören Lisen Adbåge gör bild av vridandet och vändandet. Det är en bok om hantverk, skrivprocess, barnperspektiv och annat som vi tycker är viktigt när det kommer till den svåra konsten att skriva barnböcker.