Varje drink berättar en historia, oavsett om det är en Old
Fashioned hälld på en minutiöst handkarvad isbit i en rökig
liten bar i Ginza, en Piña Colada på en takbar i Los Angeles
eller en Dry Martini hemma i köket efter en lång arbetsdag.
Jag har tillbringat i princip hela mitt yrkesliv bakom en
bardisk, både här hemma i Sverige och utomlands. På vägen
har jag varit med och sett till att två olika barer tagit plats på
listan »World’s 50 Best Bars«, vunnit priser för bland annat
Sveriges bästa bar och Sveriges bästa bar-team och fått jobba
med några helt otroligt duktiga krögare och bartenders. I och
med att jag har haft en lång karriär bakom baren så har jag
också hunnit med att blanda en hel del drinkar, ungefär en
kvarts miljon senast jag räknade, så jag har lärt mig ett par
knep för att få till den perfekta drinken.
Strävan efter att bli bäst på det jag gör har alltid varit stark
hos mig, och jag har under åren sugit åt mig all kunskap jag
har kunnat. Att resa till nya platser, träffa nya människor,
se nya barer och lära sig av de bästa har varit en enormt stor
inspirationskälla för mig och jag känner fortfarande att
jag utvecklas som bartender. Världen är full av fantastiska
barer, och eftersom begränsningar föder kreativitet så kan
man ofta lära sig något nytt på de mest otippade platserna.
Häromdagen var jag på en cocktailbar i Ensenada, en liten
stad söder om Tijuana, och träffade en bartender som byggt
sin helt egna lösning för att kolsyra cocktails, lika enkel som
genialisk.
Man kan lära sig allt man tror sig behöva om cocktails på
en vecka, men trots att jag har vigt de senaste tjugo åren åt att läsa alla drinkböcker jag kommit över och rest jorden runt
för att både dricka och blanda drinkar så känns det ändå bara
som att jag skrapat på ytan. Det är få förunnat att få arbeta
med sin hobby, och ännu färre förunnat att få skriva en bok
om den!