Marie-Louise Hugmark

Poesin infinner sig överallt.

Jag stannar – uppmärksam inför något – vad det nu än är fångar det mig totalt, går inte att släppa. Naturen, havet, musiken, men likaväl staden, människan, ljud och rörelser. Ja, till och med något trivialt på trottoaren.

Jag började tidigt med måleri, men så småningom tog orden över alltmer. Mitt skrivande har pågått hela tiden. Det var länge ett slags anteckningar både i dagboksform, iakttagelser och tankar.

På ett självklart sätt ledde mig poesin allt starkare in i mitt skrivande, jag upplevde tillvaron mer och mer poetiskt helt enkelt. Högen av anteckningsböcker och papperslappar växte …

Jag arbetar inte tematiskt, utan min idé är beroende av min upplevelse, en iakttagelse, några ljud, en tanke, en människa jag ser osv. Något som inte är förhandlingsbart. Att lyssna av – relationer mellan orden, känna tomheten, som ibland inte alls är tom, utan vill något. Byta orden om och om igen. Hitta det där mellanrummet som skapar liv.

Hissen lyser fortfarande röd är ett slags inre rum där dikter kommit och gått, förvandlats till främmande, och sedan ibland åter kommit tillbaka.

Jag litar på dikten, och hoppas den når fram till de som vill läsa.