Marika Smith

Nitton år gammal och nyinskriven på universitetet hittade jag ett extrajobb som sexleksaksförsäljare på olika så kallade hempartyn. På lördagskvällarna kajkade jag stan runt med en stor tung resväska full med dildos, snoppsugrör och ätbar massageolja. Besökte tjejkvällar, möhippor, parmiddagar och en och annan företagsfest. Ibland rullade jag över en trottoarkant lite för hårt och när något vibrerande drog igång mitt i gatan fick jag sticka ner handen i väskan och treva mig fram lite diskret – än i dag slår ingen mig i konsten att stänga av snurrande massagestavar i kolmörker!

Det gick snabbt att bli sylvass på att kränga gummisnoppar. Inte för att jag är något säljgeni, utan för att jag gav folk chansen att prata om sex i en mysig, trygg och bejakande miljö. Ställa alla upptänkliga frågor, känna och klämma på prylar, fnissa men också dela tips som faktiskt visat sig gjort skillnad – den GLADA kontexten gjorde det möjligt att även lufta det knepiga och skambelagda. Rätt snart insåg jag att behovet av prat och kunskap var mycket större hos folk än behovet av prylar – så jag parkerade leksaksväskan för gott och uppfann yrket sexinspiratör. Resten är historia.

Att prata sex har alltid varit enkelt för mig, och att skriva likaså. Orden kommer ju bara! Däremot vilka ord det blir, har blivit mer och mer intressant under åren som gått sedan mitt sista dildokalas där i mitten på 00-talet. Språket påverkar så starkt hur vi tänker och pratar om sex, och därmed också hur vi ligger – ”oskuld”, ”gå hela vägen”, ”förspel”.

När jag pratar och skriver om sex är jag därför numera noga med hur jag uttrycker mig, för jag vet att varje ord planterar frön av idéer hos den som läser eller lyssnar. Orden förstärker eller utmanar bilden av vad sex är och vad som är möjligt – lika konkret som kunskap kan göra. Som när jag skickar runt en g-punktsstav och visar för ett tjejgäng hur den är böjd för att komma åt det sköna, och var en av kvinnorna plötsligt får ägandeskap över en helt ny kroppsdel.

Ett ord jag värjt mig för är ”sexnörd”, trots att det väl faktiskt på pricken kan beskriva vad jag är. Jag vill ju hävda att sex liksom är större än så. Skulle en präst till exempel kunna kallas för gudsnörd? Är en förälder en barnnörd? Samtidigt är det väl just kärleken till ämnet, till att djupdyka och aldrig nå en botten, som är definitionen av nörderi. Och i den meningen är jag väl en sexnörd då. Vissa ord får man bekämpa, andra uppfinna, andra erövra.

Att genom min bok få berika språket och det allmänna sexsamtalet med ett alldeles nytt ord – buffésex – känns däremot alldeles fantastiskt och stort. Jag hoppas att ordet kan få vingar och beröra en publik jag själv aldrig kunnat nå – ens med en dildo i handen.