Martin Bergqvist

Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, bd. II, O–Ö, halvfranskt band, tryckt i Malmö 1948, tungt i handen. Det råa vädret. Måsarna på åkern bakom huset. Suset från en luftvärmepump i kvällen. Sovande tioårig hund. Tankar på sjukdomar, bilreparationer, barnens allt distinktare röster och förgreningar. Dikter och tallar. Uppslagsordet ”Plats”:

1. plats, i ä. nsv. stundom pl. -ar, fsv. platz = isl. plaz (n.), da. plads, L., från mlty. plâtse f., plas m. = mhty., ty. platz, ags. plætse, från lat. platea (fra., eng. place, ital. piazza), öppen plats, gata, från grek. plateĩa, eg. fem. sg. till platýs, platt, jämn, bred (se p l a t t).

Vilka platser möter vi, efter att ha klivit ut i den avförtrollade världen? Vilka är vi där? Räcker det? Det platta, det jämna, det breda – bor vi där? På den öppna platsen, på gatan, i skogen. Efter stormen ligger fallna träd över avverkningsvägarna. Tallens djupt trängande rötter, så kallade pålrötter, som grundar den, sägs göra den stormfast, men som ändå inte verkar vara tillräckliga. Den lösa, sandiga jorden här vill annat. Havsörnen på hygget, hona med isande brett vingspann, lyfter från sin viloplats. Noterar mig likgiltigt och drar sig undan, vänd inåt mot sitt namn. Örn, från runsvenskans ærni, fornsvenskans örn, fornisländskans ǫrn, fornengelskans earn, fornsaxiskans och fornhögtyskans arn, medellågtyskans arent, nederländskans arend, urgermanskans *arnu-. Vi kravlar genom ordstammar, ändelser, förfäders tungor och språkblivanden, slammet av det de talat och fortsätter att tala, från inre och yttre platser. ”No man therefore can conceive anything, but he must conceive it in some place”, Hobbes, Leviathan. I denna buk hittas jag. Sandiga vokaler, frikativor, kontinuerliga brusande läten. Samtiden förslummar platserna till globala konsumtions- och produktionsnoder, när den inte stöper om dem utifrån en allomfattande gränslöshet. Själva ögat blir grumligt där, sinnena som tvingas ljuga för sig själva. En vidja genom dess nos, en hake genom dess käft, tigga om nåd, med mjuka ord. Fladdermusen har gjort bo i ekens inre; över gruset kommer ungarnas gälla, kusliga läten. Värmen där, under barken, inne bland veden, och dygnens glitchande episoder. ”Det som Platon lär oss om Platon i grottmyten är att människor i allmänhet är berövade förmågan eller rätten att vända sig om eller återvända.” Till oss själva? Till platsen? Vi är redan där. Vi klättrar in. Vi ber om vatten.