Martin Sjögren

Jag var aldrig särskilt teknikintresserad som ung, däremot nyfiken. Efter studier i filosofi, filmvetenskap och ekonomi vid Lunds universitet hamnade jag på en global PR-byrå som främst jobbade med techbolag. Många år senare jobbade jag på en annan PR-byrå, bland annat med en svensk satellittillverkare som kund. Spännande, tyckte jag, som alltid har fascinerats av rymden. Hur många kvällar har jag inte – både som barn och vuxen – blivit stående på gräsmattan, med blicken djupt försjunken i stjärnhimlen.

Min debutbok Karmanlinjen rör sig i den världen – i gränslandet mellan teknik, mänskliga drivkrafter och rymdekonomins framväxt. Boken handlar om Max, en programmerare som får ett jobberbjudande han inte kan tacka nej till. Han ska ta över arbetet efter en försvunnen AI-forskare på ett framgångsrikt startupbolag i det skånska fiskeläget Viken. Max märker snart att allt inte står rätt till på företaget och börjar nysta i vad som kan ha hänt sin föregångare. Men ju närmare sanningen han kommer, desto större blir riskerna för honom själv.

Idag förändras rymdindustrin i rasande fart. Ofta används begreppet »New Space« för att beskriva den pågående privatiseringen av området. För några decennier sedan kunde en satellit vara stor som en skolbuss. Idag kan den rymmas i din hand (men oftare är den kanske i storleken av en diskmaskin). För fem år sedan fanns drygt 2 500 aktiva satelliter runt jorden, om ytterligare fem år förväntas antalet vara minst 60 000. Utvecklingen medför stora möjligheter inom bland annat klimatforskning, vädertjänster och internettillgång. Men det snabbt växande antalet satelliter innebär även risker – relativt sett små sådana, fast med potentiellt stora konsekvenser för livet på jorden.

Det var någonstans där, i spänningsfältet mellan teknik, rymden och vår egen framtid, som Karmanlinjen började ta form. Oftast skrev jag sena nätter när resten av familjen sov – precis som bokens huvudperson, med lofi-musik i hörlurarna. Stundtals har det känts som att försöka simma över Atlanten och jag vågar inte tänka på hur många timmar framför datorn det har blivit.

Berättelsen väver samman aktuella områden som extremväder, AI och rymdekonomin. Trots bokens tema är Karmanlinjen inte science fiction – allt som beskrivs är möjligt. Att förlägga handlingen till Viken med omnejd, där jag själv växte upp, kändes självklart. Kontrasterna mellan den högteknologiska rymden å ena sidan, och det naturnära fiskeläget å andra sidan, tycker jag framhäver hur modern teknik finns överallt omkring oss idag – utan att vi ofta ens ser det eller tänker på det.

Och jag har redan påbörjat uppföljaren i Max Nyman-serien, även denna bok med ett aktuellt techtema som utgångspunkt.