Matilda Josephson

Serier har alltid funnits runt mig som ett medie lika självklart som film och textböcker, mest tack vare mina storasystrar. De försåg mig med det bästa i serieväg under min uppväxt och det var omvälvande att sedan se en av mina systrar rita på sin egen seriedebut. Tanken på att våra gemensamma intressen, rita och skriva, skulle kunna vara något man sysslade med seriöst var lika lockande som milslångt bort för mig, en tolvårig tjej som mest ritade ögon i kollegieblock på lektionerna.

Jag slutade rita, skriva och läsa ganska tvärt i högstadiet, eftersom jag fick för mig att det var ett inåtvänt och ältande beteende som inte var förenligt med att ha ett liv, vilket jag var intresserad av att skaffa mig då. Det visade sig dock att ett liv skulle komma med lika mycket lidande som när man inte hade ett och i tidiga tjugoårsåldern förstod jag att jag behövde något kreativt utlopp för att stå ut. Jag ville helst börja spela teater men orkade bara sträcka mig efter papper och penna. Jag fascinerades av självbiografiska serietecknare och försökte göra som dem.

Sedan dess har jag ritat serier mer eller mindre konstant, inte minst på en bok jag höll på med rätt länge som inte blev klar. Jag hade ett motto när jag gjorde den som var ››Jag gör hellre världens sämsta bok än ingen bok alls‹‹ och tänkte att det skulle hålla motivationen uppe. Efter några år slog det mig att jag inte alls hellre gör världens sämsta bok än ingen bok alls, och så började jag om på en ny bok, den jag debuterar med i vår.

Mjölk och människor är en samling roliga och lite sorgliga noveller i serieform som skildrar ett fåtal av alla de människor en kassörska möter i en matbutik. Vissa av dem är baserade på riktiga händelser, vissa helt påhittade. Det som inte har hänt är lika sant, kanske mer, eftersom verkligheten inte behövt iscensätta situationen för att göra den begriplig. Inspirationen till novellerna föddes under de år jag själv jobbade på Ica i olika delar av Stockholm och Malmö.

Jag märkte när jag ritat klart att mina karaktärer präglas av antingen gränslöshet och utlevelse, något jag ofta sökt i min omgivning, eller extrem självmedvetenhet och förslutning, något jag räds och alltid jobbar mot. För mig är den polariteten mellan personporträtten den egentliga självbiografiska aspekten av boken, medan karaktären Matilda bara lånar några av mina attribut.