Melanie Kitti

När jag tänker tillbaka på min barndom kommer jag nästan bara ihåg dåliga händelser. De här händelserna har gått på repeat i mitt huvud i hela mitt vuxna liv.

Jag ville skriva ner alla händelser så som de utspelar sig i mitt huvud och då blev det så här, för barndomen är ingen plats jag kan skildra socialrealistiskt. När jag återvänder dit är det med det här språket. Boken är en barndomshistoria, en familjehistoria, men den är också en rad tablåer.

När jag, för första gången, läste några av dikterna för min lillasyster började hon gråta och sa: »Det var precis så det var«.

Familjen i diktsamlingen bor på en kyrkogård långt härifrån. De bor i en nedlagd kyrka. Spöken talar genom radion. Jaget dricker gammalt vatten som en gång varit kiss eller vatten i simhallen. Hon äter rester av döda hästar. Hon gräver i jorden. Hon samlar på flintasten. Det växer maskar mellan hennes ben. Mamman är hälften urna, hälften gral. Hon kläcker ägg i urnan och vispar dem med elvisp. Hon säger att hon borde låtit bli att kläcka vissa ägg. Mormorn slätar ut jagets bekymrade rynkor i pannan. Hon hatar såna som jaget, men inte jaget såklart.

När jag skrev boken var jag dotter och dotterdotter. Nu är jag själv mamma till en liten flicka. Hon har också rynkor i pannan.

Jag är poet och konstnär. Jag gör samma sak men i olika medium. Sidan ersätter väggen och dikten ersätter målningen. För mig är det olika sätt att berätta samma historia på. Poesin är ett redskap för att bearbeta min egen historia. Samma sak gäller måleriet. Dikten är för mig ett introspektivt rum, där jag själv kan hämta och utforska motiv som knyter an till min identitet. Arbetet med kalkmåleriet är som arbetet med dikten, jag bygger upp, lager efter lager, med sediment, pigment och mineraler. Jag gräver fram mina egna minnen och drömmar som motivkrets.

Jag började skriva de här dikterna på engelska när jag gick på Kunstakademiet i Köpenhamn. Innan dess hade jag bott och studerat i Oslo under en lång tid, så svenskan hade försvunnit lite. Men efter ett tag insåg jag att det inte gick att skriva texten på något annat språk än svenska. Språket som min barndom utspelade sig på.