Mia Kinoko

Hemma i mitt flickrum i Flemingsberg söder om Stockholm tronade ett enormt skrivbord, större än sängen, som var proppfullt med pärlor, pennor och papper, lerklumpar och halvfärdiga virkningar. Trots storleken på bordet hade pysselprojekten en tendens att sprida ut sig, flyta ner på golvet och vidare ut i lägenheten. Min fina, konstnärliga mamma lät mig hållas. Hon visade mig och min syster hur man blandar färg, ritar klänningsmönster och olika sätt man kan vika pappersaskar på. I Japan, som hon kommer från, finns det en helt annan hantverkstradition och för henne kanske det var extra viktigt att kunna hålla kvar vid det även i Sverige? Hon har hur som helst givit mig en livslång kärlek till pysslandet.

I skolan hade jag svårt att sitta still och koncentrera mig, men på slöjden när jag fick arbeta med händerna kunde huvudet vila och tiden försvann. När jag tagit studenten och äntligen fick bestämma själv vad jag skulle göra på dagarna började jag på Tillskärarakademin. Där jag fick lära mig hur man med små, små medel kan förändra hela konstruktionen av ett plagg och en ny värld öppnade sig för mig. Jag älskar att forma saker med händerna, se hur något ändrar form när jag viker och veckar, klipper och klistrar. Det spelar inte så stor roll om slutresultatet inte blir exakt som man tänkt sig från början – man skapar för sin egen skull och inte för någon annans. Det finns så många måsten i livet men när jag pysslar finns det ingen prestation. Inga leveranskrav.

Jag tror att många drar sig för att pyssla för att de är rädda för att det ska bli stökigt hemma. Det är synd tycker jag. Tänk om fler kunde upptäcka vilken inre frid det ger att skapa någonting själv. Hur kravlöst och mysigt det är att umgås med sina barn på det sättet. Och jag tror inte att någonting slår glädjen när man gjort någonting som man själv tycker är fint! Det gäller både stora och små.

Det ska inte vara så krångligt. Man kan sitta på golvet. Det gör jag oftast. För det verkar som om jag fortfarande tycker om att bre ut mig, precis som när jag var liten. En stor fördel med att sitta och jobba på golvet är också att ingenting kan trilla ner när man redan är nere på marken. Och om någon i familjen skulle behöva korsa vardagsrumsgolvet? Då puttar jag bara undan mina saker litegrann, så att det bildas en gång.

Inför jul brukar jag vilja dra i gång massor av olika små projekt och det tror jag gäller för de flesta, även för dem som inte pysslar så mycket till vardags. Det finns ju så mycket kul! I min bok har jag samlat ihop mina allra bästa julpyssel. Många av dem kan också användas året runt. Bara enkla och vackra saker, så att man kan låta sig svepas med i sin skaparglädje och kanske till och med känna en smula julefrid. God jul!