Mimmi Staaf och Hanna Hofman-Bang

Första gången vi började snegla på varandra var på förskolans gård under coronapandemin – vi var båda relativt nyutflyttade på den sörmländska landsbygden. Hanna kom ständigt lite sent till hämtning. Klädd i arbetskläder kom hon infräsande på parkeringen med sitt släp, lastat med den ena fixarmojängen efter den andra, vedklyvar, fyrhjuling och annat skoj och jag tänkte: »Vem är den där coola mamman? Undrar vad hon ska göra med det där? Jag vill också vara med och leka!«

Men hur blir man kompisar som vuxna? Man kan till exempel övertala sina barn att vilja leka med den andres barn. Eller snoka runt med den lokala grävmaskinisten som råkar jobba omlott hos oss båda. Mellan trevanden och munskydd började vi till slut umgås och insåg snabbt att vi delade en passion för fix och trix, att bygga upp, att förverkliga idéer och skapa i landskapet på vår första egna plätt på jorden.

Vi bor båda två på varsin liten gård och odlar för det egna hushållet i olika stor skala och med olika erfarenheter. Hanna som trädgårdsmästare och erfaren odlare med många odlingssäsonger på nacken i olika sammanhang, och jag (Mimmi) som nykläckt odlingsentusiastisk estet med några säsonger i den egna jorden. Här vill vi minska våra avtryck, odla maten, leva nära naturen och tänka cirkulärt. Inspirera till att skapa fina miljöer i landskapet, tänka med både magen och ögat i planerandet av köksträdgården och gärna ta med alla vi tycker om ner bland grödor och gödsel. Människor som djur.

Flytta ut på landet till lugn och ro, harmoni pratar många om. Nja ... Om det inte finns några pågående projekt så hittas det på nya. Ständigt något som ska upp eller ner i jorden, grönska eller får som ska friseras, någon hjort som ska jagas ur en buske, en hund som ska tämjas, ängschampinjon som ska plockas eller stämning som ska fångas på bild. Och inget annat vore riktigt klokt. Det är i detta vi hittar mening, trivsel och driv.

Det fina med trädgård är att det egentligen inte finns några rätt eller fel, du kan göra på en massa olika sätt och det blir bra ändå. Det värsta som kan hända är att det inte gror, och då är det bara att så igen.

Att gå ut i sin odling och skörda en morot är 100 procent matglädje. När du väl börjat odla dina egna grönsaker kommer du aldrig mer att vilja köpa grönsaker i butik igen. Allt smakar godare när du vet var det har vuxit.