Nike Åkerberg

När jag gick på konstakademin kände jag tidigt att det fanns två vägar för mig att gå: den intellektuella målaren (abstrakt) eller den dumma målaren (figurativ). Jag valde den senare. I mitt måleri (och kanske också i livet) ville jag leta mig fram till ett antiintellektuellt, ordlöst tillstånd. Eftersom jag alltid varit en läsare och inspirerats mer av det jag läst (böcker) än det jag sett (målningar) kändes det svårt. På gymnasiet läste jag Elfirede Jelinek, senare Vigdis Hjort och Agota Kristof och kände att som de skriver vill jag måla. Men eftersom jag gärna struntade i att gå på föreläsningar om semantik, konstteori and what not, så kändes det antiintellektuella figurativa måleriet också helt rätt och blev för mig en väg in i en slags ordlös humoristisk poetisk komposition.

Jag blev alltmer bekväm med att inte beskriva mitt konstnärskap över huvud taget och när jag ändå var tvungen visste jag inte längre hur. Det tog många år innan jag lyckades skriva något som kändes sant och då skrev jag så här: ”Det enda jag gör är att måla, måla, måla för det är allt som intresserar mig och det enda jag egentligen vill och kan och jag har en stark tro på att det kommer leda fram till något (VAD? Jag vet inte).

Jag har inte oroat mig så mycket över att jag från början ville göra och gjorde många fler saker än att måla. Jag är en målare som gör vilken konst jag vill, har jag tänkt. Men en dag upptäckte jag att det inte var sant. Jag hade blivit en målare som bara målade och målade och började känna mig rastlös. Så bestämde jag mig, egentligen utan att ha tänkt på det tidigare, för att imorgon ska jag börja skriva på en roman.

Under hela skrivprocessen så tänkte (kände?) jag: Här sitter jag, en dum liten målare, och knappar in ord på min dator och det enda jag vill är att skriva skriva skriva.

I mina målningar porträtteras människorna mer som däggdjur än som individer. Min roman handlar också om att vara ett däggdjur och den är, precis som mitt måleri, en sorts mörk humoristisk komposition. Efterhand som jag skrev började jag se trådar mellan mitt måleri och min roman. Det kändes som en varm överraskning. De handlar om samma saker! De handlar absolut inte om samma saker!

Däggdjur handlar bland annat om: försäkringskassan, sjukvården, relationer, ångest, folktandvården, mammor, pappor, syskon osv. Men om någon skulle tvinga mig att i en mening säga vad den handlar om skulle jag svara: Min roman handlar om att vara rädd och om hur svårt det är att vara någons barn.