Olivia Borg

Vad är det som lockar med att ge ut en barnbok? En märklig sak eftersom det tar ofantliga mängder tid i anspråk men nästan så sällan som aldrig går att livnära sig på.

Frågan har jag egentligen aldrig ställt mig eftersom jag rört mig i periferin av vad det är att ge ut en egen bok i så många år – bokhandel, bibliotek och förlag. Att ge ut min egen bok kändes helt enkelt som ett givet nästa steg.

Men när jag nu ställer mig frågan lockas jag att svara något mer storslaget. Kanske är svaret att det inte finns någonting som väcker så mycket känslor och har potential att plantera så många frön som den första läsupplevelsen. Ett medium där text och bild i bästa fall sömlöst går in i varandra och suddar gränsen mellan budskapets färdmedel. En hyllning helt enkelt till att vara liten och möta sin första bok.

Eller så är det ett hopp om att i det långa loppet verka för en förändring för upphovspersoner. Kanske blir en publicering en megafon som stärker legitimiteten bakom enskilda röster. Att vara stor, tillsammans.

Svaret kan i slutändan vara så pass enkelt som att skapandet alltid funnits där. Att det bara inte går att låta bli. Att det är alldeles för roligt. Från liten till stor.

Arvodet då, vad gick det till? Arvodet gick till en tarotläsning, vilken betonade vikten av att boken ges ut under nymåne. Någonting som bland stora frågor känns enklare att fokusera på, även om just den biten är helt utom min kontroll.

Inför nymånen och publiceringsdatum är och förblir man som författare och människa dessvärre alltid liten.