En gång firade vi svenskar Grand Slam-titlar i tennis, VM-medalj i fotboll och OS-guld i ishockey. I dag talas det istället om en elit som tappar i konkurrenskraft, en bredd som förlorar utövare och barn som återkommande kommer i kläm.
Detta samtidigt som larmen om en skenande svensk ohälsa till följd av stillasittande barn avlöser varandra.
Vad har hänt med svenska idrotten, hur ska vi rädda den svenska folkhälsan och detta samtidigt som vi tar oss tillbaka till världstoppen igen?
De tre frågorna söker jag svaret på i boken Så vinner vi igen.
Jag har arbetat som reporter på landets ledande sportredaktion Sportbladet sedan 2009 och prisades 2022 som Årets sportjournalist i Sverige ”för granskning av missförhållanden i ungdoms- och breddidrotten, som stryker under journalistikens grundpelare att ge de utsatta en röst och utrymme.”
Detta efter att sedan 2009 dedikerat ha granskat utslagningen inom svensk barn- och ungdomsidrott och avslöjat en rad problem inom Sveriges elitföreningar.
Jag får ofta frågan varför jag skriver så mycket om barn- och ungdomsidrott. Jag vet ärligt talat inte. Kanske beror det på att jag i dag har tre barn på väg upp i idrottsålder. Kanske på att jag själv tillbringade alla min barndoms veckodagar på fotbollsplaner och i idrottshallar – och alla helger i bilen tillsammans med min pappa på väg till ytterligare en tävling.
Kanske beror det på att såväl hela elitidrotten som den allmänna folkhälsan på många sätt står och faller med att Sverige har en fungerande barn- och ungdomsidrott.
Med boken Så vinner vi igen tar jag nu nästa steg från kritik till konstruktiva lösningar genom att avtäcka var svensk idrott förvandlades, vilka krafter som egentligen ligger till grund för professionaliseringen av ungdomsidrotten men också vad den bästa vägen framåt är.
Med forskning som grund monterar jag ned idrottens upplevda sanningar och stakar ut den riktiga vägen till framgång.
Så här gör vi elitidrotten, samhället och våra barn till vinnare igen.