P.C. Tjäder

Fantasin har alltid betytt mycket för mig. Under barndomen drömde jag om att leva i Narnia, Midgård eller Nangijala. På senare tid har de symboliska aspekterna av fantasy fascinerat mig. Sagorna är inte bara påhitt, de säger något om vårt verkliga liv, fast på ett sätt som vi förstår mer med hjärtat än med hjärnan. Samtidigt dras vi in i äventyr i annorlunda världar.

Jag ville skriva en fartfylld bok med magiska inslag, som också berättar om hur det kan kännas när vardagen och skolan är övermäktiga och känslorna är svåra att kontrollera.

Idén började med en bild i huvudet. Ett djur som kommer ut ur bröstet på ett barn. Det blev fröet till en allvarlig, humoristisk och lite galen berättelse om en pojke som måste lära sig att hantera en osynlig och vild hund, när vardagen redan är tillräckligt snårig som den är.

Under skrivandet har jag funderat mycket på hur svårt det kan vara att vara barn, särskilt under de år då man förväntas börja klara det mesta själv och samspela med andra utan bråk och känslostormar. Jag har reflekterat över egna barndomsminnen, hur hårda bollarna på idrottslektionerna var och hur överväldigande konflikter med klasskompisar och vuxna kändes. Det mina egna barn och andra barn omkring mig upplever idag är kanske inte helt likt, men det finns många beröringspunkter. Många kanske klarar av att spela innebandy, räkna multiplikation, äta upp maten, leka med kompisar på rasterna och sticka en halsduk med gott humör hela dagarna i skolan. Men för andra är det svårare, särskilt om livet i övrigt är krångligt eller krävande. Det är ett sådant barn jag ville berätta om i den här boken. Samtidigt har barn oanade styrkor och förmågor, mod och klokhet och förmågor att lösa problem, som jag också ville skriva om.

Hunden har såklart spelat en stor roll i mitt arbete. Även om hunden i boken inte är helt lik en verklig hund har jag gjort research om lämpliga blandraser, olika sorters koppel och hur man bäst tränar en hund att gå fot och inte kasta sig över alla ekorrar, katter, osynliga kaniner och klasskompisar den får syn på.

Det är ett hårt jobb att skriva en bok. Men vägen till att få ett manus antaget har varit betydligt mer ansträngande för mig än själva arbetet med debutboken. Det har inneburit en masterutbildning i Kreativt Skrivande, skrivande och omskrivande av ett antal längre bokmanus, fler refuseringar än jag kan räkna, tvivel, frustration, lärdomar och nystarter. Att skriva Min hemska, hemliga hund har däremot nästan bara varit roligt. Jag har kunnat använda tidigare erfarenheter och hittat en tydligare riktning.

Sista året på min utbildning på Linnéuniversitetet har varit betydelsefullt för skrivprocessen, framför allt min handledare Katarina von Bredow och mina kurskamrater.