Robin Olovsson

När den svenska historien fixerades var Norrland inte en del av den. De farbröder som skrev historien kom nästan alla från södra Sverige. Och symbolerna de valde för att gestalta Sverige – vikingar och krigiska kungar – fanns knappt i Norrland. En kylslagen och myggig landsända, dessutom mångkulturell och flerspråkig sedan urminnes tider, passade inte in i den nationella berättelsen om Sverige.

Jag var 19 år gammal när jag flyttade från Arvidsjaur till Umeå 2005. Det året jag började tänka på Norrland. Umeå är förvisso också Norrland, men skillnaderna mellan min avfolkningsbygd i skogslandet och universitetsstaden vid kusten var stora. Då hade jag tonåringens indignerade vrede: Varför växte jag och mina vänner upp utan framtidstro?

Det är inte ovanligt. Utan en uppfattning om ’borta’ är det inte möjligt att ha en klarsynt bild av ’hemma’. 2010 blev jag gymnasielärare i historia. Med bättre kunskap om det förflutna blev mitt liv enklare att förstå. Det fanns en historia om mitt Sverige. Men jag hade aldrig fått lära mig den. På Vasaskolans gamla läroverk i Gävle stod jag och försökte kofota in Gästrikland i narrativet om Sverige. 2014 startade jag tillsammans med Daniel Hermansson en podcast om historia. Historiepodden. Omgående började jag inlemma samer och stormaktens Nasafjäll i narrativet om Sverige.

Norrland ingår fortfarande inte i den svenska historien. Inte på riktigt. I moderna historieverk nämns förvisso samerna pliktskyldigt. Sedan återgår berättelsen till Gustav Vasa, snilleindustrier och Per Albins folkhemstal. Men alla pusselbitarna finns där. I den arkeologiska forskningen som påbörjades i Umeå på 1970-talet, hos idéhistorikerna som undersökt hur idén om Norrland påverkat politik och kultur, samt hos de pionjärer som kartlagt samernas historia.

I Historien om Norrland lägger jag pusslet som berättar om norra Sveriges förunderliga historia. Den första delen, Dimmans land, handlar om den landsända som ur ett sydsvenskt perspektiv förblev höljd i dunkel fram till järnvägens utbyggnad under andra hälften av 1800-talet. Över forskningen låg dimman kvar mer än 100 år därefter. Norrlands äldsta historia har sedan 1970-talet förlängts och färglagts tack vare arkeologiska fynd och tilltagande intresse. Långsamt lättar dimman.