Sara Brinell Svelander

Naturen har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag växte upp med skogen och vattnet precis utanför dörren, friluftsaktiviteter och fjällen. När jag var liten kunde jag sitta ute på min gunga i timmar, långa promenader eller bara sitta i skogen. Som barn och ung upplevde jag det som en utmaning att försöka ››passa in‹‹, att jag var lite av en ensamvarg, men i naturen kände jag mig aldrig ensam. Naturen har varit och är den största läraren om livet och den har hjälpt mig att läka från psykisk ohälsa. Det var egentligen när jag flyttade från Jämtlands skogar till Stockholm 2013 som jag verkligen förstod naturens läkande kraft och hur viktig hon är. Det var då jag insåg att det var naturen som i alla år hade bidragit med att jag kände trygghet, samhörighet och lugn.

Flytten till Stockholm, en stad med mer stress och rörelse än vad jag upplevt tidigare, bidrog till att jag aktivt behövde ta mig till naturområdena. Där började mitt utforskande av vad det egentligen är som naturen skapar och varför den är så viktig för mig. Jag skapade en rutin att det första jag gjorde varje morgon när jag vaknade klockan sex var att gå ut till naturen, oavsett väder eller omständigheter.

Efter flytten till Stockholm började jag också skriva ner mina reflektioner och vad jag upplevt efter mina besök i naturen. En av insikterna var att naturen är inget ställe att besöka, det är hem. Eftersom jag upplevde en djup kontakt med naturen men var väldigt vilsen i det ››vanliga‹‹ livet så började jag förstå hur jag kunde använda mig av naturens lärdomar och sätt att leva. Tanken att mina anteckningar skulle bli en bok fanns inte från början, det var bara ännu en del av min kärlek till att skriva och bearbeta mina tankar och känslor. Efter förlusten av båda mina föräldrar för två år sedan satte processerna igång i mig och viljan att dela med mig av mina visdomar eftersom jag insåg att det var mycket jag hade fått ner på papper under åren. Dessutom, efter mycket studerande av forskning om naturens läkande kraft på vårt välmående förstod jag att det är något som många människor går miste om. Naturen finns där hela tiden men vi lever i en värld där vi ibland har svårt att hitta kontakten med naturen.

Något som naturen har lärt mig är enkelhet och ödmjukhet, att helt enkelt inte komplicera saker och ting. I det enkla, där finns det vackra. Allt går i cykler, är i rörelse och föränderligt i naturen, precis som i livet. Förr levde jag mycket i osäkerhet och försökte att anpassa mig till min omgivning och vara någon annan än den jag själv var. Jag lärde mig genom åren att släppa på förväntningarna, och istället följa med och ha tillit i livet. Tack vare att jag är ett med naturen känner jag en frid och tillit till livet. Jag är och kommer alltid vara en elev av naturens oändliga skola.