Jag kom till Sverige 2015, när portarna fortfarande stod öppna.
På den tiden man fortfarande grät när man såg Alan död på
en strand i Grekland. T-centralen var fylld av volontärer. Vill
någon höra om min live på Tiktok? Som jag hade tillsammans
med andra som kidnappades, tio år efter att jag blev fri, med
flashbacks pickande på hornhinnan. Flashbacks från möten
med de som inte överlevde Medelhavet, inte överlevde att
resa alla mil genom öknen. Flashbacks från de som tog sig till Sverige men inte orkade leva här och hoppade framför ett
tunnelbanetåg.
Min bok består av fler än hundra brev skrivna av en flicka,
tjej, kvinna som flydde till Sverige och blev postergirl i internationell media för flyktingars väg genom Europa. Breven
skildrar hur det är att vara ung kvinna i Stockholm, med
Tiktok-sändningar och struliga killar. Samtidigt som man
parerar minnen av att bli såld, torterad och utnyttjad.
Det är min berättelse om att vara femton år och bara vilja
köpa en glass och sola på stranden. Men istället behöva fly
över halva världen. Bli kidnappad i Libyen och fly igen, om
och om igen. Det är en bok om survivors guilt och om att
försöka förstå hur man ska överleva i ett helt nytt land.