Sofia Jeppsson

Under karriärens gång så har jag filosoferat och publicerat om så skilda ämnen som djuretik, rättssystemet, fri vilja och moraliskt ansvar – filosofin är ju ämnet som berör varje annat ämne. Under senare år har jag alltmer fokuserat på psykiatrins filosofi och the philosophy of madness – galenskapens filosofi. Fälten överlappar, men generellt har psykiatrins filosofi ett utifrånperspektiv. Galenskapens filosofi bedrivs av och för galningarna själva. ( Jo, vi säger så – kallar oss för mad/galna snarare än medicinska termer.)

Gruppen »galna filosofer« är faktiskt så stor att vi kan arrangera internationella konferenser ihop och fylla talarlistorna. Varsågod, skämta på om att ingen borde bli överraskad! Jag har själv arrangerat flera evenemang både online och på plats i Oxford med brittiska kollegor.

Galna erfarenheter kan berika klassiska filosofiska debatter; samtidigt kan filosofin hjälpa galningarna. Tillgängliga psykiatriska behandlingar är ofta mindre effektiva än vad folk tror, och även när de får effekt så kan inte psykiatrin lindra rent filosofiska problem. Till exempel: Vad har jag egentligen för skäl att lita på den »vanliga« verkligheten? Om mina värderingar har skiftat vilt över tid, vilka ska jag då betrakta som mina och identifiera mig med? Och så vidare. Filosofiska frågor kräver filosofiska metoder för att – förhoppningsvis – kunna hitta filosofiska svar.

Akademisk filosofi, oavsett hur galen och nyskapande den görs, har dock sina begränsningar. I flera publikationer har jag hänvisat till välkända filmer, tv-serier och böcker för att bättre illustrera mina poänger – men jag har också arbetat på min egen roman, som nu äntligen publiceras.

Jag hade inget intresse av att skriva en känslosam självbiografi. I stället ville jag undersöka idén om en värld där mina tidigare psykotiska skräckupplevelser var verkliga; någonting som hela samhället behövde hantera och leva med. Isolering är ofta en stor aspekt av den psykotiska upplevelsen, men vad händer när vi tar bort den? Det var den initiala premissen. Sedan, under arbetets gång, skrev jag ändå in isolerings-aspekten igen. Även i romanens alternativa värld så kan en människa fångas i sin egen galna bubbla. Jag ville också visa hur komplicerad galenskapen kan vara; samtidigt förödande och hjälpande, ett mentalt skydd under extrema omständigheter.

Till sist har jag skrivit för underhållningens och spänningens skull. Att ta något ursprungligen fruktansvärt och göra underhållning av det har ett terapeutiskt värde för mig – men läsarna kan gärna strunta i mitt livs historia och mentala hälsa, sjunka ner i en fåtölj med boken och bita på naglarna från början till slut.