Solveij Zaki

»Äntligen en flicka med fräknar«, sa Zarah Leander lite oväntat när jag skulle intervjua henne för Göteborgs-Postens räkning. Det var sent 1960-tal och jag var ute på ett av mina första jobb för tidningen och ett av mina första jobb överhuvudtaget. Göteborgs-Posten var en fantastisk arbetsplats på den tiden och jag som var praktikant, eller volontär som det hette då, blev skickad på allt. En gång fick jag sitta sent på kvällen och skriva ner Harry Hjörnes diktamen för hans populära Små, små ord av kärlek. Det var det sista som skrevs på tidningen strax före midnatt och sedan fick jag rusa ner med manuset till pressarna innan tidningen gick till tryck. Min mamma klippte ut spalten förstås.

Lika roligt men mindre hierarkiskt var det på nästa arbetsplats, Aftonbladet på Järntorget i Göteborg. Där var det kortare texter men större bilder och jag rapporterade allt från göteborgares åsikter till att jaga kändisar och till att skriva biorecensioner. Efter den korta karriären som journalist har det blivit många roliga och varierande jobb, men det som varade kortast måste ändå ha varit mina tre dagar på en bank i Toronto, där ett återkommande illamående avslöjade min tidiga graviditet. Det gjorde att jag fick sparken utan vidare ceremonier och jag var tvungen att lämna banken omgående. Min dåvarande egyptiske man tog istället över en highway restaurant ute på landsbygden, fastän ingen av oss knappt kunde koka ett ägg. Men det gick bra och han blev en utmärkt kock och jag en snabb servitris.

Då vi hade immigrantstatus i Kanada var det inte så svårt att så småningom flytta till Los Angeles, där vi tog över en liten mysig donut-shop. Under dessa år ändrades det politiska landskapet i Egypten, president Sadat tog över efter Nasser och frigav politiska fångar. Att återvända till hemlandet blev plötsligt möjligt för många och vi beslöt att göra likadant. Jag blev hemmafru i en stad utanför Kairo i en tid då man fortfarande kunde möta hästdroskor på gatorna. Det enda jobb som fanns för mig som utlänning var att räkna pengar på ett kontor som tillhörde en släkting.

Mitt yrkesliv har varken saknat idéer eller kontraster och jag kan nu se tillbaka på det med skräckblandad förtjusning. Det arbete som har varit både det längsta och mest omväxlande är nog som kursansvarig i arbetsmarknadsutbildning och i svenska för invandrare, något som jag i vanlig ordning började med utan större eftertanke, men där jag i alla fall hade stor nytta av mina universitetsbetyg i arabiska, statskunskap, latin och journalistik.

Sist men inte minst: En av de roligaste (och minst lönsamma!) saker jag gjort var att öppna en bokhandel i Kinna, och det blev några år med intressanta samtal med de mest oväntade personligheter.

Vänta på mig är en rapp berättelse med spänning och humor, sorg och värme. Boken utspelas i mina hemtrakter i Mölndal och Göteborg och har många roliga arabiska influenser både från mitt liv och från alla möten i yrkeslivet.