Hur många gånger har man inte velat tacka nej till en händelseutveckling i livet? Eller som Taylor Swift så träffande formulerade det: »I would very much like to exclude myself from
this narrative«. Det vore så frestande att ibland kunna sätta
handlingen på paus, kanske till och med lämna landet och
sippa på en sorglös margarita på Manhattan tills problemet
har gått över. Kruxet är att huvudet sitter fast på kroppen. Du
kan fysiskt byta plats och ersätta människor runt omkring
dig, men risken är att dina loopande tankar ändå slår följe på
verklighetsflykten.
New York har många gånger varit ett plåster och en tillflykt för mig. Jag har gått på Bleecker Street och varit alldeles
för kär i någon olämplig person, gråtit i provrummen på
Forever 21 när samma olämpliga person krossat mitt hjärta,
hånglat på bakgårdar i Brooklyn för att slippa tänka och sörjt
en förlorad förälder på Lower East Side. När jag har behövt
lämna mitt eget narrativ hemma, har staden tagit emot mig
som den bästa av vänner: med öppna armar och en skrikig
personlighet. Hjälpt mig döva, överrösta och läka.
I detta New York utspelar sig min debutroman Frihetsgudinnan, historien om 19-åriga Vendela Vallbom vars trygga
vardag rasar hemma i Stockholm. För att slippa se sin bästa
barndomsvän och stora kärlek bli tillsammans med någon
annan, ljuger Vendela ihop en pojkvän i New York, köper
en enkelbiljett och tar rygg på en tjej som råkar sitta bredvid
henne på flygplanet dit. Den coola, självständiga Carmen lär
henne allt om att leva livet utan att behöva stå till svars för
någon annan, och hur man hittar sig själv bland Brooklyns broar och barer. Precis vad Vendela behöver för att hela sitt
brustna hjärta. Men vem är Carmen egentligen? Och vad
kostar den totala friheten som hon erbjuder?
För mig har arbetet med boken varit ett sätt att alltid ha
tillgång till min läkande plats, utan att behöva sätta mig på
ett plan eller trängas på Times Square. Bara genom att öppna
datorn får jag lämna Stockholm för ön som har lockat många
neurotiska, äventyrslystna personer innan Vendela. Jag har
älskat att visa henne runt och förfasas över de katastrofala
besluten hon fattar, för även dumdristighet är ju obligatoriskt
när man tar semester från sig själv. Det är höjden av lyx att
skrivandet tillåter dig att byta värld och vardag ett tag, men
att nu debutera med Frihetsgudinnan är en upplevelse jag fullt
ut vill leva i. Ingen eskapism behövs i just den här stunden
när dröm och verklighet är i synk.