Suzanne Sjögren

Så är den äntligen här, min debutroman. En riktig bok, med actionskvallrande omslag och mitt namn i versaler. Och jag unnar mig för första gången i mitt tjugosexåriga arbetsliv att faktiskt erkänna att jag stolt över något jag har gjort. Den här boken sätter punkt för en sedan länge eftersträvad barndomsdröm.

Jag skrev min första roman när jag var tolv år, och planen var alltid att bli skrivande journalist, för att sedan förverkliga drömmen om en bok.

Men så kom tv emellan och jag förälskade mig i att arbeta med bilder. Det var nämligen så jag inledde min tv-karriär, som reporter, och på den tiden var dagens höjdpunkt redigeringen och göra det riktiga jobbet, att berätta en historia med bilder.

Så min på förhand givna framtidsplan sattes på paus och idag, när jag jobbat med tv i tjugofem år, så har mitt tolvåriga jag äntligen blivit tillfredsställd.

Jag vill inte på något sätt förringa de år jag har spenderat i tv-världen, jag har fått uppleva några av de häftigaste sporthändelser som man kan som journalist och jag är i allra högsta grad fortfarande en del av den när jag nuförtiden bevakar Formel 1 och handboll på Viaplay. Jag lever redan drömmen.

Det är bara det att mitt tolvåriga jag tycker att det här är så mycket coolare.

Efter alla år i mediabranschen var det oundvikligt att hämta en hel del material från mina egna upplevelser, inte minst från åren jag var anställd på TV4. Faktum är att samtliga karaktärer i boken är hämtade från verkligheten. Retuscherade förstås, men de finns alla på riktigt.

Den tydligaste, och dessutom min personliga favorit, är bokens nyhetsredaktör Evert Jönsson som från början var tänkt att vara en bifigur men som längs resans gång fick alltmer utrymme. Hans personlighetsdrag är hämtade från en kollega på Nyheterna som tyvärr inte finns med oss längre men som jag beundrade djupt och som lärde mig det mesta jag kan om nyhetsarbete.

Bokens huvudrollsinnehavare, Alice Wiklund, har tidigare arbetat som reporter tillsammans med Evert Jönsson. Hennes parhäst i äventyret, Hans Gunnarsson, jobbar som programledare på Nyhetsmorgon. Som ni förstår att det är en del forna kollegor som kommer att känna igen sig.

Jag märkte tidigt under arbetet med boken att jag ville skriva om ämnen som är så dagsaktuellt som möjligt. Intrigen lånade jag bland annat från läkemedelsskandalen i Florida, där över 400.000 människor avled av falskt marknadsförda opioder för cancerpatienter. Det handlar om vad multinationella bolag är beredda att göra för att tjäna pengar, och hur utelämnade vi konsumenter är. I boken är det skruvat till max, men jag vill ändå att det ska vara en väckarklocka; vad är det vi egentligen stoppar i oss?

Så. Ett postumt brev, en sprängning, ett mord och en intensiv jakt på sanningen. Där har ni receptet till Elixir. Jag hoppas att ni ska uppskatta boken, jag har gjort mitt allra bästa för att aldrig stå stilla i berättelsen utan driva tempot framåt hela tiden. Huruvida jag har lyckats får helt enkelt ni läsare bedöma.