Vårens Böcker 2025 Vuxen Skönlitteratur

Sverker Mattsson

De sju punkterna / Ekström & Garay

Foto: Privat

Efter ett drygt 40-årigt yrkesliv, främst som jurist, kommer en bok av mig ut, varvid jag är på väg att definieras som författare, som »den utgivne«. Jag har hamnat i denna bokliga belägenhet efter att först ha uppskattats och uppmuntrats för mina författarambitioner, sedan, plötsligt och brutalt, omprövats av en försupen och bornerad högstadieadjunkt på 60-talet. Ambitioner korsfästes, dog och begravdes och nedsteg till dödsriket för att till slut för några år sedan återuppstå ifrån de döda efter idog uppmuntran och inspirerande uppbyggelse från den främste av vänner.

Denna uppståndelse har inte några slags kabbalistiska motiv och drivs inte av psykoterapeutiska eller materiella behov. Och ej heller av primitivt revanschbegär. Den sker enbart utifrån den klara vetskapen att jag ånyo har möjlighet att möta det där översinnligt magiska: Den fulländade formuleringen, frasen eller metaforen, den som jag vet kan skänka mig den extremaste av euforier. Ett privilegium som jag ytterst sällan kommer att uppleva, om ens någonsin. Det rör sig om en estetisk hunger, omöjlig att mätta, men som trots det ändå kräver sin tribut, hur ynklig den än må vara. En berättelse blir därmed en förutsättning och i den hoppas jag tids nog finna den graal som jag och ingen annan skapat. För detta krävs av mig det oerhörda valet att av 29 bokstäver och diverse tecken välja det rätta antalet och sedan placera dessa i korrekt ordning, förhoppningsvis då biträdd av tillfälligheten, ingivelsen, turen och ett uns talang. Min bestämmelse blir att av det oändliga varianter som finns till hands hitta ett av de få ultimata alternativen, ett som får mig att ana ett Shangri-La i mitt estetiska universum.

Resultatet blir dock som det blir och kanske kan det kallas för en bok och jag för en författare, något som för mig, åtminstone numera är umbärligt. Frågan i det läget blir ofrånkomlig: Vad är ett författarskap? Är det fåordiga barnböcker, uppstagade av färggranna bilder, älskade av många barn? Är det esoteriska böcker, dyrkade endast av ett fåtal? Är det verklighetsflyktens kärleksromaner, uppskattade av många? Är det deckargenrens stereotypier, lästa av de flesta? Är det romaner upphöjda av recensenter? Vem bestämmer? Vad avgör? Kanske är det så att vi alla bör kallas författare? Att bli utgiven är inget avgörande kriterium. I så fall skulle det väl inte finnas någon författare före Gutenberg och tillspetsat uttryckt var Kafka ingen författare under sin levnad utan först när han var död. Nej, det skrivna ordet tillhör oss alla, oberoende av förläggare och boktryckare, vilket bekräftas av ansatserna på sociala medier. För mig är inte själva utgivandet författarskapet utan blott en bekräftelse på en ynkligt efemär fåfänga. För mig förblir författarskapet en nitälskan att söka finna det överjordiskt vackra varvid allt handlar om det Karin Boye en gång lärde oss.

Powered by Labrador CMS