Tommy Bildström

Som barn hade jag svårt att lära mig läsa och fick kämpa med min dyslexi. Min stora räddning var serier, framför allt Fantomen vars mytologi, action och äventyr gjorde mig till läsare. När jag gick i årskurs 7 skolkade jag en hel vecka för att läsa ut Sagan om konungens återkomst och jag tror att det var då jag, likt Fantomen, svor en helig ed om att sätta litteraturen främst. Åtminstone före skolarbetet. Under gymnasiet missade jag en del hemkunskapsundervisning på grund av Lovecraft och Asimov men även matte för att Torgny Lindgren, Sartre och Camus var intressantare. Min »inbillade utbildning« har gett mig stora kunskapsluckor men också format en unik och fri personlighet. En lite olycklig konsekvens av personligheten är att jag röstats fram som familjens sämsta kock tio år i rad. Tror jag, i alla fall (det var ju det där med matten).

Trots allt skolkande råkade jag få ett riktigt jobb i biblioteksvärlden och jag inbillar mig att jag är någon sorts bibliotekskändis. Jag skriver, debatterar och är engagerad i litteratur och kultur. En gång fick jag ett fanmail från en tant i Solna.

När jag började arbeta på bibliotek var frånvaron av Fantomen lite besvärande. Litteraturdiskussionerna jag längtat så mycket efter var vad som bäst kan beskrivas som att svenska akademins ständige sekreterare krockat med deckarhyllan. Det borde ha varit roligt men var inte det.

Om något i min personlighet syns lite extra i mitt författarskap tror jag att det är den där ambivalensen. Jag ser värdet i den litteratur som format oss och jag behöver de böcker som når oss i våra mest existentiella själsliga vrår. Samtidigt längtar jag efter den där litterära smockan i plytet. Om litteratur är livet, var är då glädjen?

Fantomen och Lovecraft är nog närvarande i det mesta jag skriver, även om jag under åren fått arbeta med allt från att recensera Ngũgĩ wa Thiong’o till att hålla författarsamtal med Tomas Bannerhed. Men att debutera med något jag själv skapat är något helt annat. Att läsa min bok är som att öppna en lucka och kliva in i mitt innersta, till en okonventionell filosofisk resa i fantastikens tecken eller i en spritt språngande skogstokig människas sista rader innan förpassning till en cell med mjukare väggar? Kanske både och?

Jag är född och uppvuxen i Malå men bor i Obbola tillsammans med min sambo och några andra djur. Barnen är mer eller mindre utflugna men de kommer och äter hos oss ganska ofta när min sambo lagar mat. Hemma är litteratur det stora intresset men även tv-spel och jag spelar generellt mer än vad en vuxen man i min ålder borde göra. Jag är uppvuxen med Monkey Island, Zelda och Resident Evil. Nu är favoritgenren RPG och det senaste spelet som höll på att orsaka skilsmässa var Baldur’s Gate 3. Jag styrketränar regelbundet, men min andra (?) hobby – att äta makaroner (det enda jag kan tillaga) och se på Netflix – slår ofta ut resultatet. Jag är pratglad och samtalsvänlig och jag ser fram emot att möta er. Som läsare, förhoppningsvis.