Ibland ser jag ingen hejd på anledningar till att oroa sig. Livet är ju fyllt av risker och potentiella problem och frågan är bara när, var och för vem något oväntat kommer att inträffa. Mitt liv har heller inte varit fritt från oro. Liksom många andra har jag ägnat mycket tid och energi åt att oroa mig, både över vad som kan hända i mitt eget liv och som jag i viss mån kan påverka, och över sådant som ligger långt bortom min kontroll. Länge hade jag inte orden för att beskriva att det var oro jag tyngdes av. Jag upplevde bara att problem, risker och hot dök upp för min inre syn. Jag ville verkligen inte riskera att göra fel och jag undvek gärna sådant som verkade osäkert.
När jag läste till psykolog vid Stockholms universitet förstod jag att jag inte var ensam om detta, och att det till och med fanns behandling för personer som oroar sig så mycket att det ställer till problem för dem i vardagen. Jag började utforska nya sätt att förhålla mig till risker, faror och problem och det gav mersmak – även om oron inte försvann.
Senare, i mitt arbete som psykolog, blev behandling för personer med svårhanterlig oro ett av de områden som intresserade mig mest. Jag doktorerade också vid Karolinska institutet, där jag nu är verksam som lärare och forskare, med en avhandling om psykologiska behandlingar för oroliga ungdomar och vuxna. Jag dras tydligen till oro och är nyfiken på varför vissa fastnar i tankar om framtiden medan andra knappt tycks bry sig om alla de reella risker och tvetydigheter som livet erbjuder. Under de senaste decennierna har allt mer forskning gjorts om oro, men behandlingsmodellerna är ofta komplexa och tidskrävande. I bakhuvudet har jag haft en önskan om att kunna erbjuda oroliga personer enklare strategier för att förstå och hantera sin oro.
När världen drabbades av covid-19-pandemin år 2020 fanns det såklart helt uppenbara skäl att oroa sig. Min kollega Erik Andersson och jag ville gärna hjälpa till utifrån den kunskap vi har om att behandla och studera oro. Vi ville nå ut till allmänheten för att lindra oro och avlasta sjukvården, men de befintliga behandlingsmetoderna inom psykologisk forskning verkade för krångliga att lansera snabbt och brett. Vi bestämde oss därför för att sammanställa de vanligaste strategierna för att hantera oro i ett enkelt självhjälpsprogram. Till vår glädje gick det att kondensera de mest välbeprövade, effektiva strategierna i fem steg. Vi testade programmet för personer med oro över pandemin i en stor vetenskaplig studie och när det gav positiva resultat anpassade vi programmet för hantering av allmän oro, så att det passar för vem som helst. Denna anpassning finns nu i Orosboken – ta hand om din oro i fem steg. Jag tror att boken kommer att kunna hjälpa många att hantera sin oro lite bättre, men visst har jag också en och annan orostanke om hur den första bok jag skrivit kommer att tas emot. Som sagt, det finns ofta skäl att oroa sig.