Viktor Westberg

Jag sitter i ett hus ute på landet på Fårö, Gotland. Mina bröder sitter bredvid mig. Mamma och pappa har cyklat iväg till den lilla butiken som ligger ett par kilometer bort för att handla grönsaker till middagen. Jag och mina bröder sitter tysta och illustrerar nästa del av serien som vi gör tillsammans. Den handlar om den lokala legenden »Kuten«, som samlar på gamla, amerikanska bilar och driver en mack på Fårö.

Spola fram 5 år och jag går i högstadiet. Jag har helt drunknat i Sagan om ringen, fantasy och rollspel, och jag ritar egna varelser och monster och gör ofta små anteckningar vid sidan av med en liten historia om varelsen jag precis skapat.

Jag kommer egentligen ifrån en musikfamilj, där min pappa var yrkesmusiker när jag växte upp. Men något jag fått från min mamma är uppmuntran att vara kreativ och att kunna skapa. Hon ritade eller målade inte särskilt mycket själv, men när hon såg att vi brann för det såg hon till att ge oss all möjlighet att utöva det. Vi ritade av katten Gustaf, Kalle Anka och gjorde även mycket egna serier och berättelser i bild, samtidigt som vi följde pappas spår och spelade mycket musik. Det fanns helt enkelt ett otroligt utrymme att skapa fritt, och kreativiteten flödade konstant.

Spola fram ytterligare 10 år och jag spelar fortfarande mycket musik, men framför allt arbetar jag nu som tatuerare. Jag livnär mig på att rita och illustrera såväl andra människors visioner som mina egna. Kreativiteten har nu gått från en passion, en hobby – till ett levebröd och en livsstil. Detta yrke har gett mig otroligt många intressanta och fina möten med människor jag aldrig annars skulle ha träffat. En av dessa personer är Atilla. Jag har tatuerat Atilla i många år nu och han är en sån där person som du tror att du har känt hela ditt liv, även om ni precis träffats. Vi upptäckte snabbt att vi hade väldigt många gemensamma nämnare när det kom till intressen, musik och allt möjligt som vi har nördat ner oss i. Det kändes därför både overkligt och på något sätt självklart när Atilla frågade om jag ville illustrera en barnbok som han skrivit. Självklart ville jag det!

Helt plötsligt var cirkeln sluten i min kreativa resa. Och samtidigt som det var en helt ny riktning i mitt yrkesliv, så var det som en nostalgiresa tillbaka till Gotland, där jag och mina bröder satt och illustrerade vår första, egna barnbok.

Det känns fantastiskt att få sätta min prägel på detta projekt, tillsammans med Atillas otroligt fina budskap. Jag tror att det kommer att bli en bok som vi inte bara kommer kunna vara stolta över, utan även en bok som behövs idag. Det är dessutom ett projekt som jag tror att 10-åriga Viktor på Gotland hade tyckt varit sjukt häftigt att få vara en del av.