Sedan årsskiftet 2023/2024 har tidningen Skriva, som tillhör
Offside Press, ökat antalet prenumeranter med drygt 20 procent. Många söker sig
till tidningen både som en källa för inspiration och undervisning, medan andra
nyttjar tidningens nyhetsbrev och skrivartävlingar som en ren tjänst.
Intresset för att skriva ökar samtidigt som intresset
för att läsa minskar. Hur hänger det ihop?
– Alla pratar om en läskris. Men finns det också en
skrivkris? Om unga inte gillar att läsa, gillar de att skriva? Kan de? undrar Tobias
Regnell, förlagschef på Offside Press och chefredaktör på Skriva.
Skriva, sedan läsa
I det kommande numret av Skriva undersöker journalisten
Henrik Ekblom Ystén om vi behöver oroa oss för vem som ska skriva framtidens
böcker, om läskrisen skulle visa sig gå hand i hand med en skrivkris. Utifrån
en gymnasieklass på skolan Malmö Latin skriver han om ungdomars litterära uppvaknande
genom skrift.
Skrivas chefredaktör Tobias Regnell berättar:
– Läsandet kan vara en väg in i skrivandet, men i artikeln
säger både lärare och forskare att det kanske kan få gå åt andra hållet också.
Många unga är intresserade av att skriva. Om man kan fånga upp det intresset
kommer läsandet på kuppen.
Tobias Regnell betonar att han håller med de som hävdar att
läsandet är ett sätt att lära sig empati, att få en bredare förståelse av
världen, men att man kan uppnå samma effekt genom att skriva. Att skriva fram
karaktärer är också att tvingas till att förstå dem, vara i deras huvuden.
I artikeln i kommande numret av Skriva uttalar sig bland
annat författaren och skrivpedagogen Therése Granwald, som ser möjligheter i ungas
fascination för det skrivna ordet. Hon menar att det förr var vanligast att man
hittade in i skrivandet via läsningen – men att det i dag är tvärtom. Den som
skriver kommer att börja läsa när den vill lära sig mer, säger hon.
Kanske kan det ökade intresset för att skriva – snarare än
att läsa – också förklaras genom kulturella skiftningar. Det menar Sofia Pulls,
docent vid Umeå universitet, som även hon citeras i artikeln. Hon menar att vår
samtid handlar mer om aktivitet och produktivitet. Således betraktas läsningen –
en passiv aktivitet – som mindre fint.
Viktig avmystifiering
I Tobias Regnells upplevelse existerar heller ingen
skrivkris bland Sveriges vuxna befolkning. Tvärtom. I augusti i år släppte
Offside Press boken Skriv din bok. I den samlar Tobias Regnell och
Skrivas andra chefredaktör Johanna Wiman sina bästa tips på manusuppbyggnad,
skrivrutiner och karaktärsbygge, tillsammans med tips från författare som Lydia
Sandgren, Jens Lapidus och Johannes Anyuru.
Sedan releasen har bokens första upplaga om 2 000 ex redan
sålt slut. Förlaget är nu inne på andra tryckningen.
– Vi ville göra en bok som fokuserade på tröskeln innan man
kommer i gång. Boken bygger på texter som funnits i Skriva tidigare, säger
Tobias Regnell.
Han berättar vidare hur intresset för skrivartävlingar, författarutbildningar
och olika typer av egenutgivningar ökat – men även redan etablerade författares
engagemang.
– De skriver gärna ”guider” som vi har i tidningen, och
framför allt tycker de att det är roligt att prata om sitt skrivande. När de
jobbat med en bok i flera år är det förstås kul att någon intresserar sig för hur
de har gjort, inte bara det färdiga resultatet.
Och fokuset på vad som sker ”bakom kulisserna” är mycket vad
Tobias Regnells Skriv din bok och själva tidningen Skriva handlar om.
– Den här ”avmystifieringen” tycker jag bara är positiv. Att
folk inte tror att böcker uppstår som genom ett trollslag, i hjärnorna hos
utvalda genier.
Debutanternas statistiska chans
Att skriva en bok och få den utgiven handlar däremot om mer
än att bara få ned tankar i ett Worddokument. Många av de som drömmer om att
bli författare drömmer simultant om att bli utgivna på etablerade förlag.
Nålsögat är smalt.
Albert Bonniers förlag är Sveriges största skönlitterära
förlag. De får årligen in runt
2 500 manus. Mellan fyra och åtta av de manus
som antas är debutromaner. Ibland kan ett eller två av dem dessutom komma via
en agent, alltså inte genom den breda manusinkorgen.
På Piratförlaget, som främst ger ut skönlitteratur, inkommer
runt 2 000 manus varje år. Av dem antas mellan noll och två, och lika många
kan vara debutanter – men inte heller de måste nödvändigtvis komma via
manusinkorgen.
På It-lit, ett mindre och mer nischat förlag, har man tagit
emot runt 400 manus under de senaste tre åren. Av de 400 har förlaget gett ut sex
debuter och 13 icke-debuter. Offside Press, som också är ett mindre och mer
nischat förlag, tar emot runt 200 manus (alternativt rena pitchar) om året.
Både It-lit och Offside Press märker dock av när någon av deras titlar omskrivs
i media – då kan manusinflödet öka markant, ofta i samma genre som de böcker
som uppmärksammats.
Men i jakten på att bli utgiven existerar ytterligare vägar
att gå: en av dem är till hybridförlagen. På hybridförlaget Lava har man sedan
1 januari 2023 tagit emot nästan 10 000 ”förfrågningar om utgivning”,
berättade Lavas vd Peter Norrman i en intervju
med SvB. Av dem gav man ut knappt 1 100 titlar under samma period.
Förlaget som grindvakt
Företagen som erbjuder egenutgivning, som hybridförlagen,
fyller en viktig funktion för de författare som när en dröm om att bli
publicerade ”överhuvudtaget”. Med det sagt ska man också veta vad man får,
säger Tobias Regnell:
– Pappersboken kan jämföras med vinylskivan. Tidigare fanns det
status i att få ge ut en platta, på samma sätt som det finns status i att ge ut
en bok, och då var det mycket på grund av att en grindvakt hade fattat det
beslutet.
– Men det där har urholkats nu, fortsätter Tobias Regnell. På
Spotify finns Beyoncé sida vid sida med Bosse Bengtsson, som lagt upp något på
egen hand. Algoritmerna ser till att Beyoncé syns mer, och medierna intresserar
sig mer för henne. Så ser det ut för böckerna också, men på något sätt har den förståelsen
blivit mer infekterad där.
Kanske har det traditionella litterära kretsloppets
förändrats så mycket att boken devalverat som produkt, gissar Tobias Regnell. Kanske
anser somliga att det är orättvist att läsarna kan ha svårt att skilja på vad
som gått igenom en seriös förlagsbearbetning och vad som getts ut på egen hand.
Samtidigt ser Tobias Regnell poängen med egenutgivningsföretagen,
och att de är ett naturligt utlopp för det ökade intresset för skrivande.
– Många är medvetna om att den mediala uppmärksamheten
normalt blir begränsad när man ger ut en bok själv eller på hybridförlag.
Men framför allt för smala titlar, lokalhistoria, subsubgenrer och så
vidare, fyller egenutgivningen en lucka. Där säger ju de stora förlagen inte
nödvändigtvis nej på grund av kvaliteten, utan på grund av den begränsade
marknaden.
Egenutgivningen som lyckades
I debatten kring hybridförlagen finns även undantagen.
Emelie Schepp är en av författarna som lyckats med sin egenutgivning, och
omnämns som en av Sveriges främsta egenutgivare – även om hon nu ligger hos Norstedts.
Hennes namn dyker ofta upp i debatten kring hybridförlag, inte minst som ett
exempel på att ”det går att lyckas”.
Men för att bli en av succéerna, må vara på ett hybridförlag
eller antagen av ett traditionellt förlag, bör man gå back to basics,
menar Tobias Regnell.
– Goda odds för att lyckas med en bok får du om du skriver
en väldigt bra bok. Du behöver kunskap och ett hantverkskunnande. Det
ifrågasätter ingen om du spelar violin eller jobbar med andra former av konstnärliga
uttryck.
Hans konkreta tips handlar främst om att skapa ett
sammanhang och lära känna branschen.
– Ha kontakt med andra som skriver. Gå skrivarkurser.
Läs Svensk Bokhandel.
