SOMMARLÄSNING
Hanna Nordenhök ger boktips för sommaren
Hanna Nordenhök arbetar som författare och översättare.
Felix Swensson
Författaren och översättaren Hanna Nordenhök ägnar sommaren åt att förkovra sig i tysk historia och hoppas att semestern ska bjuda på lustläsning. Dessutom tipsar hon om fjolårets bästa översätta roman.
Vad kommer du att läsa i sommar?
– Jag ska flytta till Berlin i sommar och vara där i
två år. Därför har jag föresatt mig att fördjupa mig i Tyskland och tysk historia. Till exempel vill jag äntligen läsa ut Victor Klemperers Tredje rikets
språk. Sen har jag också blivit väldigt intresserad av politisk och religiös
radikalisering det senaste året. Hur en radikalisering kan äga rum i en
människa, var hon kliver över tröskeln. Och då har jag läst om Steve
Sem-Sandbergs helt lysande 90-talsroman om Ulrike Meinhof, Theres. Jag har blivit
så nyfiken på henne igen, också för att förstå vår egen tid som på många sätt
påminner om Meinhofs.
Läser du sådant som kan vara dig till hjälp i ditt
översättningsarbete under semestern, eller försöker du koppla bort jobbet när du väl
läser på din fritid?
– Det är så tragiskt när man jobbar mycket med litteratur,
att lustläsningen blir mer och mer marginaliserad. Man läser det man arbetar
med. På det sättet är ju semestern verkligen underbar, att man i alla fall kan hoppas
att man får tid, bland barnlogistik och annat. Att sjunka ner i någonting utan
något egentligt ändamål.
Vilken är den bästa svenska översättningen du läst i år?
– Det var visserligen i fjol, men det är en bok av Natalia
Ginzburg: Kvällens röster, översatt från italienskan av Johanna Hedenberg. Jag tycker att hon är helt fenomenal på att fånga den vokala
språklek som Natalia Ginzburg håller på med. Hon har gjort fler titlar av
Natalia Ginzburg tidigare som också har varit väldigt bra översättningar.
Om du får tipsa om en doldis som man verkligen inte får missa,
vilken bok hade du nämnt då?
– En gammal doldis som är liksom en liten pärla som jag
aldrig har slutat läsa är Staffan Söderbloms Ursinnet. Den
är skriven 1991 och är ett totalt mästerverk. En kortroman som man läser på en
eftermiddag liggande i något sommarhusrum och som på sina väldigt få sidor,
dryga hundra, liksom fångar relationen mellan en far och en son och ytterligare
ett barn. En sorts manlig genealogi. Det är faktiskt en sån där bok där vartenda
ord är så väl avvägt och så starkt. En väldigt rörande, väldigt lysande skriven
bok.