”Utnyttja att bokhandeln har världens mest engagerade kunder”

Detta är en kommenterande text. Analys och åsikter är skribentens egna.

Vi äter lunch på bolagets huvudkontor. Raggmunk med stekt fläsk och lingon. Styrelseordföranden, den sjuttiofemårige industridoldisen som under ett par decennier anlitat mig för att bistå hans företagsgrupp med reklam, säger sig just ha sträckläst båda mina romaner, ”med intresse”. Jag blir skitnervös. Kanske lät jag en karaktär låna lite för uppenbara attribut och egenskaper av industriledaren? Men hans funderingar ligger åt det rent affärsmässiga.

”Som reklamman måste du ha nosat på alla jävla branscher. Vad skiljer bokbranschen från övriga enligt dig?” frågar han och tömmer skålen med lingon över sin tallrik.

”Oj, stor fråga. Får jag fundera?”

”Fundera. Under tiden ska jag snoka upp lite mer lingon till oss.”

När han återkom hade jag börjat på ett svar, det löd ungefär så här:

”Jag har gjort reklam för mode, mat, bilar, välgörenhet, banker, media. Och för försäkringsbolag, flygbolag, telefonbolag, bensinbolag och systembolag. Alla utom det sistnämnda sliter för att få kunderna engagerade genom medlemserbjudanden och rabatter men det resulterar bara i dyrbara köp av flyktbenägna kompisar.

Bokhandeln däremot har något enastående – den har världens mest engagerade kunder.

Säg en annan bransch där kunderna i hundratusental, på egna initiativ, bildar cirklar där de under gemytliga former diskuterar varorna de köpt. Som aldrig missar den tv-show som på bästa sändningstid berättar om produkterna, detta utan att företagen bakom varorna behöver betala ett endaste öre, och där branschens stjärnor får breda ut sig.”

Industrimannen torkade ett lingon ur mungipan.

”Och vad gör man med den fantastiska gåvan?”

Ja, vad gör man av världens mest engagerade kunder?

Sedan gammalt finns Bokmässan, signeringar, författarkryssningar och nu det lättflyktiga Booktok. Men varför inte plocka den lägst hängande frukten? Jag känner nog ingen kvinna som inte är med i en bokklubb där man ses, äter en bit mat och diskuterar boken man läst. Aktivera dem, nyttja sociala media och lotta ut gratismiddagar mot omdömen och betygsättning. Varför inte också författarbesök hos bokklubbarna?

Särskilt nya författare skulle haka på, och eftersom det ligger i förlagens intresse att bygga nya författarskap blir det en osannolikt billig insats när bokklubbens medlemmar lägger ut det i sina sociala kanaler. En bokklubb om tio personer ger, lågt räknat, en exponeringspotential kring två, tre tusen. Efter tio besök kan en okänd författare blivit personligen rekommenderad till tio, kanske tjugo tusen möjliga köpare.

Aktivering föder djupare engagemang vilket alla vet utgör förutsättningen för en fruktbar kundrelation. Nu kommer naturligtvis några att gäspa ”det där har vi försökt förut”.

Att ignorera just det argumentet har givit mig en nästintill lättförtjänt framgång inom mitt yrke.

Björn Rietz, copywriter, författare och gästkrönikör i SvB
bjorn.rietz@rietz.se

Detta är en kommenterande text. Analys och åsikter är skribentens egna.