Almapristagare vägrar ge röst åt hatet

– Vi behöver folkets röster, vi publicerar dem nu, säger Renad Qubbaj.

Aseel och de fem barnen är skriven av 22-åriga Aseel Salamah i Gaza. För ett år sedan hade hon ett år kvar på universitet innan hon skulle ta sin examen. Men kriget stängde alla skolor och i stället skrev hon självbiografiskt om de första månaderna.

Den 7 oktober vaknade hon ovetande om Hamas massakrer och förberedde sig för att gå till universitet.

– Hon hörde mannen som sålde kaak – ett slags bröd med sesamfrön, väldigt känt i vår kultur. Ett gott frukostbröd, hon lyssnade på honom. Då var det väldigt få som visste vad som hänt, men sedan började bombningarna, säger Renad Qubbaj.

På sociala medier berättar anställda på det Almaprisade Tamerinstitutets huvudkontor i Ramallah, Västbanken, om medarbetare i Gaza som dödats i kriget. Renad Qubbaj vägrar säga hur många – de får inte reduceras till en siffra.

Tamer visar bilder på unga leende personer med namn. Förlusterna och sorgen uttrycks utan hat eller aggression. Det är ett medvetet val som som ibland väcker hård kritik.

– Vi blir inspirerade av barnen själva. Det är något som jag hela tiden säger till utbildningsdepartementet och till alla som jobbar med barn. Barnen har fortfarande kvar sin humanitet, vi behöver vara hos dem och bevara den miljön även om vi ser vad vi ser.

Kompass

Kritiken kommer från olika håll, enligt Renad Qubbaj som tycker att Tamer har en tydlig kompass. Själv är hon fast i Ramallah. Hos barnen i Gaza ser hon – via videofilmer från musikstunder och konstterapisessioner – den mänsklighet som hon menar behövs för att skapa en ny framtid.

– Vi försöker förankra den djupt i oss själva, i litteraturen, i stället för att skapa en hatisk miljö. Jag tror att hatet skulle slå mot grannar och familj, vi får inte förlora det här, hur svårt det än är.

Cirka 150 personer arbetar för Tamer i Gaza, av dessa är 120 tränade i olika former av konstterapi för barn. I juli startade man tillsammans med Unicef ett nytt projekt, ”Fun learning”, en slags undervisning genom lekfulla aktiviteter.

– Nu går vi in i det andra året med helt stängda skolor.

”Folkets röster”

Fler böcker kommer. Renad Qubbaj talar om vikten av att låta vanliga människor berätta själva i stället för att de filtreras genom CNN eller Al Jazeera.

– Vi behöver folkets röster för att bygga upp motståndskraft, för välbefinnandet, för vår styrka och för hela samhället. Vi måste vara aktiva.

Erika Josefsson/TT