Efter 50 år – prisad poet fick releasefest

Under sina 50 år som publicerad författare har Ingela Strandberg tänkt på releaser som något för dem som släpper skivor, vilket hon också gjort en gång. Men det är poesin som är hennes hemvist, och kanske har hennes diktning blivit tydligare med åren?

– Det är väl det bästa ordet, men jag vet inte säkert.

I fjol fick hon Sveriges Radios lyrikpris för "en mörkt glödande dikt" och gissningsvis också fler läsare, även bland unga poeter, vilket hon blev varse härom veckan på releasefesten på Rönnells antikvariat i Stockholm.

– Några unga killar stod och väntade jättelänge för att jag skulle signera. Den kvällen var så fantastisk, det var jätteroligt, säger hon på telefon, nu tillbaka i Grimeton, Halland.

Kattens död

Även nya "När jag var snö" möts av hyllningar. Ingela Strandberg skriver om begär och död och inleder med en dikt om sin katts död i sköna maj.

– Jag blev så arg. Döden är väl alltid närvarande men det var så våldsamt vackert och den här gången blev utslocknandet, det ovillkorliga försvinnandet så tydligt för mig.

Vreden riktar sig också mot den förföriska naturen som "har lyft på kjolen/Hon är inget annat än en hora".

– Livet och döden är brutala hur man än vänder på det. Det är också det att begäret är genomgående precis invid döden. Just när katten dog blev det så otroligt märkbart.

Över åkern

"Jag går med Nietzsche över potatisåkern" skriver Ingela Strandberg som bor på den lilla gården där hon växte upp. Platsen återkommer i hennes diktning utan att vara någon idyll. I den förra diktsamlingen, "Ingenstans mitt segel", lät hon de gamla ladorna sätta henne på plats: "Du kunde aldrig blivit någon annan".

– Men det är ingen hembygdsbok. Gården och den lilla skogen, ibland har jag tänkt att jag skulle vilja skära ut dem och sätta dem på en öde ö. Allting runt mig här ändras ju hela tiden, småbruken finns inte längre, nu är det mycket större gårdar, eller hästgårdar, inget är sig likt.

När hon en gång beklagade sin isolering lite inför akademiledamoten Göran Malmqvist sade han "ganska skarpt" att de bästa kinesiska poeterna bor på ensliga bergstoppar.

– När jag började skriva var det någon som sade "du kan ju inte tro att du kan sitta i Grimeton och skriva, det är ju liksom en liten håla". Då sade jag lite på skämt att jag ska bevisa att det går – och nu tycker jag att jag gjort det.

Erika Josefsson/TT

Fakta: Ingela Strandberg

(TT)

Född: 1944

Bor: I Grimeton utanför Varberg i Halland.

Bakgrund: Tog journalistexamen 1964 och arbetade ett tiotal år på Hallands Nyheter.

Favoritpoeter: Wallace Stevens, Gunnar Ekelöf och Harry Martinson. "Från de nutida vill jag inte nämna några namn."

Författarskap: Debuterade 1974 med romanen "Flickebarn" och som poet året efter med "Visor vinden". Har också skrivit barnböcker och översätt ungdomslitteratur. 2001 gav hon ut skivan "Låt dom aldrig ta dig". Den förra diktsamlingen "Ingenstans mitt segel" kom 2022. Flera av hennes diktsamlingar finns att läsa på Litteraturbanken.se.

Aktuell: Med den nya diktsamlingen "När jag var snö". Tar emot Svenska Akademiens nordiska pris på 400 000 kronor i april.