”En ovanlig fritänkare i vår lilla ankdamm”

– Hennes röst tystnade alldeles för tidigt, säger vännen och debattören Daniel Suhonen.

Vänsterdebattören Daniel Suhonen, chef för fackliga tankesmedjan Katalys, har arbetat med Oscarson sedan början av 2000-talet. De var även vänner.

– Hon var en väldigt ovanlig fritänkare i vår lilla ankdamm som heter Sverige, säger han.

– Hon tänkte själv och vågade utmana det som hela tiden förväntades i den här åsiktskorridoren.

Han beskriver Oscarson som en väldigt lojal vän, någon man kunde lita på och alltid kunde ringa till. Hon var också en hårt arbetande människa med starka ideal, menar Suhonen.

– Det är som att vår tid också hade behövt henne med fredsfrågan och nej till kärnvapen. Hennes röst tystnade alldeles för tidigt.

Suhonen beskriver att Oscarson hade en slags upplysningstanke om att sanningen kommer att segra. Hon trodde på rätten att pröva argument och att diskutera.

– Om vi inte möter de här krafterna som hon absolut inte tyckte om, då kommer de vinna på walk over. Det var så hon såg på det, att man alltid kan diskutera och på det sättet så behövs hon ju mer än någonsin.

Som en ardennerhäst

Tobias Theorell, konstnärlig chef på Kungliga Operan, säger att nyheten om Stina Oscarsons bortgång är svår att ta in och att hennes obekväma och kloka röst hade behövts mer än någonsin nu.

– Vi hade kontakt så sent som för tio dagar sedan om ett nytt projekt. Det sista vi sade var ”att vi hörs snart igen”. Det är hemskt att den där sjukdomen tog henne till slut, det känns orättvist, hon hade mycket kvar att ge.

Han lärde känna Stina Oscarson när de arbetade ihop på Unga Klara i slutet av 1990-talet, där Stina var regiassistent till Suzanne Osten. Därefter har deras vägar korsats i många samarbeten, inte minst på Folkoperan.

– Hon kunde komma med idéer som var så klockrena, som att göra en opera på Ålevangeliet, men framför allt var hon en sådan bra samtalspartner.

– Hon var den envisaste jag har mött. Vi kallade henne för ardennerhästen, fan vad hon jobbade. Det var inte några stora åthävor, hon bara jobbade på och hade verkligen en blick och näsa för det som ligger i tiden, vilket är fantastiskt bra för scenkonst och teater, säger Tobias Theorell.

”Ett slags motgift”

Även Linus Fellbom, nytillträdd konstnärlig chef för Folkoperan, lyfter fram det stora tomrum Stina Oscarson lämnar efter sig i den offentliga debatten.

– Speciellt i de förfärliga tider av polarisering som vi befinner oss i nu. Hon var ett slags motgift till det i att vara kommunicerande utan att vara dömande, säger han.

Hennes envetna norrländska stoiska värme för tankarna till Sara Lidman, enligt Fellbom.

– Jag har med stor entusiasm läst henne i Svenska Dagbladet. Ett inte helt självklart val av en uttalat borgerlig tidning. Hon var alltid problematiserande på ett givande sätt både av sina egna och andras åsikter.

Stina Oscarson avled i sviterna av anorexia, en sjukdom som hon berättat öppet om. Hon blev 49 år gammal.

Kristina Erkenborn/TT, Hanna Rasmusson/TT