Han Kang konfronterar fasor

När Hang Kang fick det internationella Bookerpriset 2016 för absurdistiska Vegetarianen vägrade Sydkoreas president Park Geun-hye att gratulera henne. Vegetarianen, om Yeong-hye som vill bli en växt, kan läsas som en allegori över ett brutalt och förtryckande samhälle men presidentens tystnad berodde på den roman som hon hade skrivit därefter, Levande och döda.

I den tar Han Kang itu med det som fortfarande är Sydkoreas värkande sår, massakern i Kwangju 1980 då militären slog ner ett folkligt uppror.

– Det faktum att regimen inte gillar boken visar att man inte gillar sanningen om massakern i Kwangju. De gillar inte att den blir ihågkommen och talad om, men efter att jag publicerat den här boken var det så många andra människor som sade tack, förklarade Han Kang för TT i en intervju där hon också berättade att hon först blev generad över all uppskattning.

Gömd fotobok

Han Kangs familj hade flyttat från Kwangju 1979, bara några månader före den brutalitet som följde. Som 12-åring hittade hon en fotobok med bilder från massakern som hennes föräldrar hade försökt gömma undan.

I romanen berättar Han Kang om hur något gick sönder inom henne när hon såg bilderna på de många som militären torterat och skjutit ner.

Utifrån dokumentära källor gestaltade hon våldet men också den godhet och förmåga till självuppoffring som kom till uttryck i Kwangju.

– Jag tror att boken handlar mer om den mänskliga naturen, det gör den kanske mer universell, vad är det att vara människa? Jag såg något universellt i Kwangju, sade hon till TT.

”Enastående”

Hennes svenska översättare Anders Karlsson lyfter fram Han Kangs ”enastående observationsförmåga” som han tycker kondenseras till ett exakt språk. Hon tar sig an det hemska men utan läsaren ryggar tillbaka.

Hennes litterära metod kan beskrivas som ett slags språklig arkeologi där hon gräver fram de glömda människorna. Bokmässan i Göteborg gästade hon 2019 med Den vita boken, en till stora delar självbiografisk och poetisk roman som bottnar i berättelsen om hennes syster, föräldrarnas förstfödda, som dog bara några timmar gammal, en sorg som hennes familj alltid burit med sig.

”Dö inte, snälla, dö inte” låter hon modern säga till sitt barn, en mening som, upptäckte Han Kang mycket senare, också fanns med i Levande och döda.

– Kanske är det den viktigaste meningen i mitt liv, har hon förklarat för TT.