Ramqvist återskapar sitt Jamaica

22 år efter den ursinniga debutromanen More fire återskapar Karolina Ramqvist Jamaica men nu i en kärleksroman.

Som 20-åring reste musikskribenten Karolina Ramqvist med en vän till Västindien. 40 år efter revolutionen skulle de till Kuba men gjorde en avstickare till Jamaica, mest för att köpa skivor, och blev kvar.

– Jag reste fram och tillbaka under kanske fem år, det var väldigt lång tid. Jag hade ett liv där, säger hon nu.

Den unga kvinnan i hennes nya roman Den första boken gör en liknande resa – men ensam – som också blir avgörande för hennes skrivande.

– Det speglar nog hur det fungerade för mig själv. En ung kvinna i världen har inte självklart tillträde till alla sorters rum. Jag kunde vara på platser och uppleva att jag hade rätt att röra mig där för att jag skrev, men också att jag förrådde något när jag skrev om dem.

Starkaste fästet

Huvudpersonen i More fire får upp ögonen för Jamaica som var ett centrum för den transatlantiska slavhandeln. Karolina Ramqvist har inte läst sin debutroman igen men minns ursinnet i ¥rapportboken” från författarskapets början. I den nya romanen är den koloniala historien mer av en fond. Den unga kvinnan upplever i första hand ett danande kärleksförhållande med en svart man.

– Kanske är det här boken jag ville skriva då, men inte kunde. Jag har aldrig utbildat mig till författare, jag har skrivit och läst mig fram till det.

Skrivandet är ett slags mesta motståndets lag – det är i motståndet som det bränns. Förra gången ledde det till den självbiografiska uppväxtskildringen Bröd och mjölk, nu till en fiktiv berättelse om en ung kvinnas vuxenblivande genom en kärlek som drabbar men möter hinder.

– Kärlek är alltid ett slags tävlan om makt men här är det kanske ett maktförhållande som dras till sin spets, särskilt i det att hon kommer från Europa och är fri att röra sig så som hon vill över världen, medan han inte är det.

Reellt våld

Huvudpersonens svenske pojkvän på laddat besök räds det jamaicanska våldet – som dock drabbar jamaicanerna, inte turister som han själv. För den unga kvinnan blir våldet minst lika reellt hemma i det svenska lägenhetsköket.

– Det finns alltid partier som jag kanske inte vill skriva, men som skriver sig själva, och det var väldigt mycket så med den här boken, bland annat den här historien om den vite mannens våldsamhet. I efterhand kan jag se att den fyller en funktion.

Erika Josefsson/TT